Intervjuad i Dagens Samhälle och Länstidningen Östersund

En längre intervju i Dagens Samhälle med Lars Åberg.

”Det mest oroväckande, enligt Tino Sanandaji, är inte att kostnaderna ökar utan att det betalas in för lite skatt. Uttrycket ”skattebasen eroderar” återkommer flera gånger. – De tre kommuner som har högst andel invandrare – Södertälje, Botkyrka och Malmö – är ekonomiska katastrofzoner. Snittinkoms­terna och skattebaserna fortsätter att falla år efter år.

Om det inte vore för de kommunala utjämningsbidragen skulle Malmö redan vara bankrutt, säger han. – Vad händer när resten av Sverige har nått dit där Malmö befinner sig nu? Det här är inte frågor där det finns olika åsikter. Vi har officiell statistik.

Inte många har gått i direkt polemik med Tino Sanandaji. Joakim Ruist, nationalekonom vid Göteborgs universitet, skrev nyligen att Sanandaji har haft rätt i mer än 90 procent av sin fakta- och metodkritik.

En annan faktor som Tino Sanandaji vill stoppa in i ekvationen är kulturens betydelse. Den är svår att mäta, men om välfärdsstaten är beroende av att både män och kvinnor har sysselsättning kan det bli problem när kvinnliga invandrare av kulturella skäl hålls borta från arbetsmarknaden. Och även om de skandinaviska länderna har den högsta samhälleliga tilliten är det, menar Tino Sanandaji, inte givet att de som flyttar hit tar den till sig.

– Den kultur som präglar Tensta och Akalla är någon sorts mix av gangsterrap och Middle East. Varför bränner man bilar i Tensta? Hipstersvenskarna vid soffbordet kliar sig i huvudet. ”Det måste bero på att man har skurit ner på välfärden i Tensta.”

– Men det är inte sant. I Tensta var elen borta i två timmar en dag i december och då blev det genast upplopp. Svenskarna säger: ”Vi vill inte ha det som i USA.” Nu har ni fått det som i USA.

Han gör några drastiska jämförelser. Malmö, socialdemokratins födelsestad, har större ojämlikhet än vad USA hade under Reagan. Arbetsmarknadssituationen är värre för invandrare i Sverige än den är för svarta i USA jämfört med vita. – Man har inte ens lyckats lösa utanförskapet medan det varit ganska hanterbart.

Tino Sanandaji suckar djupt: – 33 procent av de vuxna nyanlända har inte nio års grundskola och kan inte svenska. Hur ser planen ut för att få in dem på arbetsmarknaden? Varför har inte finansdepartementet utrett det här? Riksbanken har 350 anställda. Varför har de inte satt två personer att räkna på detta?”

Ett längre version av intervjun kan läsas på Lars Åbergs blog:

”De få böckerna i bokhyllan på Tino Sanandajis spartanska kontor markerar ändå en intellektuell närvaro: Adam Smiths ”The wealth of nations”, Friedrich Hayeks böcker om frihet, Robert Putnams ”Bowling alone”. Och så Ronny Ambjörnssons ”Den skötsamme arbetaren”.
– En väldigt bra bok som jag stötte på i tonåren och blev fascinerad av, säger han. Numera förstår jag också mycket bättre vad Ambjörnsson ville säga. Skötsamhetsnormerna är djupt rotade. Nationalekonomer underskattar kultur, historia och socialt kapital.
Sanandaji menar att den skandinaviska jämlikhetstanken sträcker sig tusen år bakåt i tiden. Väl framme vid 1930-talet var [den relativa] fattigdomen i Sverige lägre än vad den är i USA i dag.
– Man har hög social tillit och skapar en välfärdsstat som ytterligare förstärker tilliten. Vårt gemensamma intresse internaliseras. Vi sitter i samma båt, arbetarklassen och näringslivet. I andra länder är de motparter och antagonister.
Stämmer detta fortfarande om Sverige?
– Det är fortfarande sant, fast i mindre utsträckning. Ett välordnat land tål mycket stryk. Sverige har inte gått sönder, men det finns inget land inom OECD där ojämlikheten har ökat snabbare sedan 1980-talet än i Sverige.
Du tycker att medierna formar en egen världsbild, men är inte ekonomi också ideologi? Kan man prata ekonomi utan politiska värderingar?
– Det beror på vad du frågar mig om. Kapitalbeskattningsteorier är ett ideologiskt område, vi vet inte vad som stämmer och vad som är falskt. Men om du frågar mig om sambandet mellan att trycka sedlar och inflation eller om man kan ha stora budgetunderskott i all oändlighet utan att tvingas skära ner finns det en mycket mer vetenskaplig grund.
Överraskande säger han att invandringsdebatten inte är ideologisk; åtminstone inte för dem han kallar ”riktiga” ekonomer. Inte heller vänsterekonomer ser den som en höger-vänsterfråga, slår han fast.
– Däremot finns det ett stort gap mellan forskarvärlden och den mediala världen, där höger och vänster, Timbro och Arena, gör gemensam sak. De verkliga skiljelinjerna går snarast mellan evidensdrivna cyniker, eller vad man vill kalla dem, och de som tror på invandringen som en värdegrundsfråga.
Sanandaji framhåller den akademiska skyldigheten att inte bara undervisa och forska utan dessutom delta i samhällsdebatten.
– Varför betalar samhället annars en massa miljoner för att hålla sig med ekonomer? Tidigare var de ledande ekonomerna – en Bertil Ohlin, en Gunnar Heckscher, en Gunnar Myrdal – aktiva i debatten. I dag förs den tyvärr ofta på förskolenivå. Jag längtar tills jag kan lämna Sverige och sluta hålla på med det här och återgå till min forskning.
Innan dess tänker han sätta avtryck med en bok med titeln ”En moralisk stormakt”. Till den samlades snabbt mer än 600 000 kronor in genom crowdfunding hos Kickstarter och planen är att han själv ska ge ut boken före utgången av 2016.”

När jag intervjuas av journalister är det vanligt att de missförstår detaljer. Jag sa exempelvis inte att Malmös inkomster sjunkit i absoluta tal, utan att skattekraften har sjunkit, inkomster i relation till rikssnittet. Bruttonationalprodukt och samlade förvärvsinkomster per invånare tenderar historisk att öka med 1.5-2% per år på grund av framförallt teknologiskt utveckling. 1991 var Malmös samlade förvärvsinkomster och skattekraft per person 5 procent under rikssnittet, idag mer än 15 procent under rikssnittet.

Att journalisten får en detalj fel innebär inte att jag har gjort fel och exempelvis sagt att inkomster i Malmö sjunkit i aboluta tal. Det gäller inte bara Dagens Samhälle, många intervjuer innehåller småfel där journalisten missförstår någon detalj trots att jag sagt rätt. Det bästa är att kolla med mig om man tror sig hittat liknande fel, eller se vad jag skriver på bloggen.

Här är intervjun med Länstidningen Östersund. 

”Om du som nationalekonom skulle föreslå några konkreta åtgärder för Jämtland avseende hur vi tar emot de nyanlända?

– Det första är ”Sluta ljug”. För jag har sett det här i en massa kommuner. Politikerna går runt och babblar. Det finns dessutom någonstans i det ett slags förakt i att man tycker att ”Här i Norrland är vi lågutbildade, här kommer flyktingarna att bli ett lyft”. Det är också (strunt). Så stor skillnad är det inte mellan Norrland och resten av Sverige när det gäller utbildning. I Norrland är man mycket mer välutbildad än Syrien.

Enligt Tino Sanandaji så är flyktingmottagandet inget som ett län som Jämtland och dess kommuner kan lösa på egen hand. – Ni måste få nationell hjälp. Det är ändå Sveriges fattigaste delar. Ni har inte resurserna att lösa det här. Det måste ske i ett nationellt omfördelningssystem som kompenserar dem som tagit emot de här flyktingarna.

Systemet måste även utvidgas tidsmässigt enligt Sanandaji så att det gäller även efter de två första åren. Nästa förslag från Sanandaji är omfattande insatser på vuxenutbildning av flyktingar. – Till och med för enkla jobb i Sverige behöver du hyggligt hög utbildning. Att stå i kassan på Ica är inget man kan göra om man inte kan hantera datorer eller kan svenska.

Tino Sanandajis tredje förslag är en bred satsning på infrastruktur över hela landet. Han tror även att några flyktingar kan få ströjobb inom länets turistnäring.

– Men man måste ändå göra sig beredd på ett stort utanförskap som inte går att lösa. Det är så att det inte nödvändigtvis finns några lösningar. Speciellt inte för de äldre som kommer nu och saknar utbildning.”