Skademinimering

Dagens Industri skriver: ”157.000 personer beräknas beviljas uppehållstillstånd fram till 2017, enligt Dagen Samhälle…Enligt tidningens beräkningar blir det Södertälje som ökar mest i förhållande till sin folkmängd, följt av Botkyrka, Fagersta och Tibro. Invandringen väntas öka Södertäljes befolkning med hela 6 procent under perioden. Stockholmskommunen Huddinge får ett tillskott på nästan 2.500 nya invånare till 2017 motsvarande 2 procent, enligt tidningens beräkningar.

”Nej, så kan det inte bli, de förutsättningarna finns inte, säger Daniel Dronjak (M)”, kommunstyrelseordförande i Huddinge, till Dagens Samhälle. Huddinge har ökat byggtakten, men bostäder till en så snabb befolkningsökning kan kommunen inte att få fram”

Beräkningen är grovt i underkant. Förra året beviljades 78.000 flyktingar och anhöriginvandrare uppehållstillstånd, är det realistiskt att tro att det minskar framöver? Alla beviljas inte asyl och en del återvänder, men det uppvägs av anhöriginvandring. Historiskt har varje asylsökande på sikt motsvarats av ungefär en invånare.

Även om invandringen blir mer restriktiv nu måste Sverige därför förbereda sig för att integrera flera hundra tusen nyanlända. Om man tar in människor måste man även ta hand om dem. Det tar ett eller två år från asylansökan till folkbokföring där nyanlända kommer in i systemet och räknas med i arbetslöshetsstatisk och annat. De kostnader som citeras på 60-70 miljarder kronor per år är endast initial asylmottagning. De vanliga välfärdsutgifter som senare uppstår i form av utbildning, bostäder, sjukvård, skola etc. för flera hundra tusen nyanlända har det aldrig budgeterats för.

Det finns idag inga realistiska förslag på hur integrationen ska förbättras annat än ideologiskt önsketänkande. Vänstern skyller problemen på svensk rasism medan borgerligheten skyller på svensk socialism. Socialdemokraterna har lagt sin energi på att validera ett par hundra läkare, trots att systemet för validering redan fungerar. Det var snarast en retorisk strategi ämnad att ge låginformationsväljare intrycket att den typiske arbetslöse flyktingen är läkare eller civilingenjör som rasistiska/byråkratiska Sverige vägrar anställa. Erfarenhet visar att högutbildade som lär sig språket klarar sig bra, men de är helt enkelt inte speciellt många. Att låtsas att problemet var validering av alla läkare som strömmade in från u-länder lugnade kanske temporärt naivare väljare, men har ingenting med jobbskapande att göra.

Borgerlighetens förslag är heller inte genomtänkta. Uppluckrad LAS, ROT-avdrag för trädgårdsarbete och dylikt kommer inte skapa speciellt många jobb. Det finns heller inget som tyder på att sänkta löner skulle vara speciellt effektivt. Om lönekostnaden är avgörande skulle de subsidier på 50-80% som redan finns för företag som vill anställa nyanlända skapat mer än några tiotusen jobb. På samma sätt var erfarenheten från experimentet med reducerad arbetsgivaravgift för unga en låg efterfrågeelasticitet på ca 0.2-0.3 procent.

Hälften av nyanlända har förgymnasial utbildning, i ett land där 10 procent av jobben innehas av de med förgymnasial utbildning. En tredjedel av vuxna nyanlända har mindre än nio års grundskola, jämfört med 0.8 procent av Sverigefödda. Av anhöriga kvinnor anger hälften att de aldrig jobbat i sitt hemland. I en modern kunskapsekonomi vill få arbetsgivare anställa vuxna utan grundskoleutbildning som inte talar svenska ens om de erbjuder sig att jobba gratis. Det är inte värt mödan i term av handledning, träning, administration och kvalitetstrisk.

Sverige är inte Nordkorea, utanför alliansens fantasi existerar inga större ”barriärer” till arbetsmarknaden. Varför förvärvsarbetar i så fall 85 procent av de med svenskt ursprung? De höga barriärer som flyktingar möts av är vare sig rasism eller socialism utan beror helt enkelt på att svenska arbetsgivare främst efterfrågar högproduktiv arbetskraft.

Att man får full sysselsättning bara lönen sänks tillräckligt mycket är ett resultat från extremt förenklade modeller och inget man kan designa policy runt. Dessutom sätter bidragen ett tak på hur mycket lönen kan sänkas. Fredrik Segerfelt har föreslagit ”Dra ned bidragen till ett minimum, kanske 1000 kronor i månaden” och har räknat ut att det går att överleva på 450 kronor i månaden i Sverige om man bara äter ris, och gissningsvis hyr en pappkartong på gatan med kvarstående medel. ”Kåkstäder i Sverige kan visst det vara en lösning på akut fattigdom i andra länder” Få utanför Centerpartiet och Timbro vill förpassa invandrare till Segerfeldts mardrömsvision, ett samhälle förgiftat för både fattiga och rika.

Vad kan man då göra? Sverige har under flera år överbelastat arbetsmarknadens, skolans och bostadssektorns integrationskapacitet. Mitt ärliga svar är att full integration givet detta är Kobayashi Maru, ett omöjlighetsuppdrag där ingen lösning existerar. Vad Sverige däremot kan göra är sitt bästa för att integrera så många som möjligt. Ett rikt land med tio miljoner invånare kan sen hantera ett visst oundvikligt utanförskap. Låt mig skissa upp några förslag, jag utvecklar dessa och fler senare i mån av tid:

  • Fixa byggnormer och marktilldelning. Kostnaden för bostadsbyggande är extremt högt i Sverige och måste sänkas. Enligt beräkningar av tidningen Fastighetsvärlden saknar en stor del invandrare betalningsförmåga till nyproduktion. Om kostnader för byggande inte sänks kraftigt och snabbt kan Sverige räkna med kaos på bostadsmarknaden, en av ekonomins största sektorer. Att införa marknadshyror nu skulle skapa ännu värre problem eftersom marknaden är extremt långt från jämvikt, en stor del av befolkningen skulle  få mattan dragen under sig och bli bostadslösa.
  • Det fundamentala problemet är lågt humankapital. Därför måste lösningen fokusera på att öka produktiviteten, vilket kräver massiva utbildningssatsningar. Ett viktigt förslag är obligatorisk vuxenutbildning. Det är ofta förnedrande och demotiverande för vuxna att sätta sig i skolbänken igen, och framförallt språk blir svårare att lära sig med åldern. Det finns samtidigt ingen väg runt detta. Personligen tror jag att detta måste förenas med återgång till traditionell strukturerad pedagogik, inte den flumpedagogik som fördärvat svenska skolan de senaste decennierna.
  • Satsningar på infrastruktur. Det finns behov av bättre infrastruktur för att höja produktiviteten, och det skapar jobb. Det går även att lånefinansiera. För att undvika risken att räntan drar i väg i takt när statsskulden ökar bör Sverige förbinda sig att ökade utgifter endast används för investeringar. Ett förslag av Pontus Braunerhjelm och Johan Eklund är återinföra distinktionen mellan drifts- respektive kapitalbudget.
  • Sverige måste också öka företagens efterfrågan på anställda. Återigen är Sverige en modern kunskapsekonomi. Den gamla ekonomin handlade om massproduktion av varor medan den nya handlar om att sälja idéer. Teknologi och innovation säljs i form av högkvalitativa produkter och tjänster med högt förädlingsvärde. Sveriges konkurrenskraft avgörs därför av forskning, teknologi och entreprenörskap, inte låglönejobb eller flum. Ett statsfinansiellt billigt förslag för att stimulera entreprenörskap vore förmånligare beskattning av personaloptioner till grundare och personal i startups.
  • Man borde underlätta för invandrare att behålla sina bidrag om de frivilligt återvänder till sina hemländer, där levnadskostnaderna kan vara en tiondel under det svenska. Sverige spar åtminstone på infrastruktur och välfärdsutgifter i detta scenario, och man kan kanske minska bidraget något i så fall. Många invandrare trivs inte i det i flera avseenden kyliga Sverige, så förslaget gynnar alla. Detta ökar de redan starka incitamenten att komma, men detta är inget problem så länge invandring är reglerad.
  • Att få igång affärsverksamhet och öka bostadspriser i utanförskapsområden kräver krafttag mot brottslighet och stök.
  • Fler förslag i korthet: Täpp till kryphål, avdrag etc. i kapitalbeskattningen
  • Återinför arvsskatt för de förmögna
  • Växla progressiv kapitalskatt mot lägre skatt på arbete och entreprenörskap.
  • Öka inflationsmålet från 2% till 4%
  • Stoppa lågkvalificerad arbetskraftsinvandring
  • Fördubbla investeringar i Forskning & Utveckling
  • Skapa ett svenskt elituniversitet på världsnivå
  • Avskriv delar av CSN-lån för de som tar examina i tekniska ämnen

Sverige gör utredningar för allt, men de senaste årens flyktingexperiment har aldrig utretts. Den senaste SOU:n om invandring skrevs i praktiken för 20 år sedan. I stället har politiker och media lagt sin kreativa energi på diverse varianter av verklighetsförfalskning. Att minimera skadan som de senaste årens lekstuga har åsamkat kräver evidensbaserad analys av experter, inte mer agendasättande journalistik och fejkrapporter från tankesmedjor.