I Weekendavisen

Danska veckotidningen Weekendavisen har en lång artikel där jag intervjuas om flyktingkrisen och Sveriges potentiella framtid av Klaus Wivel.

image1-2

Har fått hjälp av några vänliga dansktalande att översätta, vet inte om allt blev rätt:

“Det officiella Sverige befinner sig i “en masspsykos”. Det anser ekonomen Tino Sanandaji, som är kurdisk iranier född 1980 och som invandrade med sin familj till Sverige 1989. “Kaos” är ett annat ord han gärna använder om landet vars asylststem är gränsen till sammanbrott. Många flyktingar kommer att tillbringa de kommande månaderna i tält, på campingplatser, i semesterstugor och gymnastiksalar. Statsminister Stefan Löfven har förutspått att det kan komma upp emot 150 000 flyktingar innan årets slut.

Tino Sanandaji vill knappast bli betecknad som alarmist, även om många kommer ha svårt att uppfatta hans förutsägelser som annat än alarmerande. Han sa nyligen att om myndigheterna låter nuvarande flyktingnivåer fortsätta kommer svenskfödda med två svenskfödda föräldrar att vara i minoritet om 10-15 år. Nyckelordet är “om”. Sanandaji tror själv inte att Sverige kommer att fortsätta att ta emot så många. Någon gång kommer fjällen att falla från regeringens ögon och då kommer även Sverige att stänga dörren. Men han håller fast vid att hans tankeexperiment är illustrativt: Det visar hur omstörtande den nuvarande svenska humanitära storsintheten är och kan bli. Hur gränslös, i ordets alla bemärkelser.

Sanandajis synpunkter hälsas inte genom att den röda mattan rullas ut. Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg anser att Sanandaji fiskar ”i grumliga vatten” och att siffrorna som ska visa att etniska svenskar kommer att vara i minoritet om 10-15 år är ”fria fantasier”. För att riktigt få hem sin poäng skriver Lindberg även att idéer som dessa frodas i ”nästan all högerextrem propaganda” och att ”klangbotten är rasideologisk”. Nyligen undersökte SOM- institutet vid universitetet i Göteborg vad svenskarna fruktar mest: Näst efter miljöförstöring var svaret nazister. Aftonbladet hade här tydligen hittat en.

En vacker lördagseftermiddag möter danska tidningen Weekendavisen denne 35-årige utskällde kurd på ett kafé mitt i ett soldränkt Stockholm. Han har helskägg, sneakers och talar snabbt. Sanandaji har i sju år studerat vid världens kanske mest ryktbara universitet, University of Chicago, berömt för sina ekonomer, som, väl märkt, har hämtat hem åtskilliga Nobelpris och som är känt för att fostra marknadsvänliga och minimalstatshyllande forskare. Härifrån fick han både sin mastersexamen i nationalekonomi och sin doktorsgrad i Public Policy. I dag forskar han vid Instituet för  Ekonomisk-historisk och Företagshistorisk Forskning i Stockholm.

Själv tar Sanandaji utfallen mot sin förutsägelse med ro. Han svarar att den svenska pressen har en ”faktafientlig inställning” och att allt som är ideologiskt obekvämt avfärdas, ofta som rasism. Men siffrorna talar för sig själva, förklarar han. För närvarande kommer det 1 000-1500 flyktingar och migranter om dagen. Multiplicera det med 365 dagar och därefter med 15 år. Eftersom omkring 77 procent får asyl vid första ansökningstillfället (antalet är högre för man kan söka igen, men det behöver vi inte gå in på nu), hamnar man på mellan 4,2 och 6,3 miljoner personer som har fått asyl. Och det är visat att varje person som får asyl får ytterligare en person med sig genom familjesammanföring (lite mer en än, men det kan vi också lämna därhän). Multiplicera med två, alltså. Voilà! Mellan 8,4 och 12,6 miljoner invandrare år 2030. Sverige har totalt 9,7 miljoner invånare. Av dessa har 21,5 procent utländsk bakgrund, vilket betyder att svenskar med två svenskfödda föräldrar uppgår till 7,7 miljoner. Alltså kommer antalet invandrare inom 10 till 15 år att ha vuxit till att bli större än de ursprungliga svenskarna är i dag. Quod erat demonstradum.

Om det fortsätter som nu, naturligtvis. Men, som han påpekar, har regeringen konsekvent sagt att invandringen kommer att mattas av, medan den bara har fortsatt att öka. Han noterar också att starka krafter i regeringen och i media fortsätter att hylla de öppna armarnas politik och idén om Sverige som en moralisk stormakt. Sanandajis hållningar präglar milt uttryckt inte landets politik för närvarande.

Kompetensregn.

Än sen då, skulle man kunna fråga. Varför så dyster? Statsminister Stefan Löfven sa i Veckobrevet i november 2014 att ”cirka 50 procent av de syriska flyktingarna har akademisk utbildning. Och vi behöver läkare, ingenjörer och andra med akademisk utbildning”, hette det. ”Här kommer ju människor som kan gå direkt ut i arbete och göra nytta och det kommer att minska integrationsproblemen”. SVT Nyheter skrev i juni 2015 att det aldrig tidigare har flyttat ”så många välutbildade till Sverige. In i landet strömmar färdigutbildade ingenjörer, läkare och ekonomer”. Kompetensregn är ordet SVT använder. Är det just den livgivande regnskur som ett oavbrutet åldrande, barnfattigt Europa behöver? Sanandaji betraktar dessa uttalanden som propaganda och en bisarr form av hyckleri. Å ena sidan hyllar regeringen och pressen invandringens välsignelser, å andra sidan skäller man ut Danmark för att låta flyktingarna passera oregistrerade genom landet och över Sundet. “Inte en enda studie om invandringens kostnader visar på en ekonomisk vinst. Och det gillar inte regeringen att höra.” Sanandaji hänvisar till tre olika svenska studier som visar kostnaderna. Han menar att Sverige kommer att spendera minst hundra miljarder kronor på invandringen bara i år.

Sen till påståenden om hög utbildningsnivå bland flyktingarna. ”Den svenska regeringen har kommit med flera stora lögner, och det är inte ett ord jag använder lätt”. Han nämner att endast tio procent av de syriska flyktingarna själva anger att de har en högskoleexamen. Detta enligt Statistiska Centralbyrån. ”Syrier är en av de minst välutbildade grupperna, även mätt med arabvärldens mått”, förklarar han.

Den kurdiska ekonomen nämner också de av regeringens mycket uppmärksammade “syriska läkare” som ska ha kommit till Sverige. “Jag frågade regeringen [myndigheterna] hur många syriska läkare som faktiskt hade kommit, men de vägrade att ge mig ett svar. Varför var det en statshemlighet?” Efter tio e-mails och hot om rättsliga åtgärder fick han äntligen ett svar på hur många av de nära 50.000 flyktingar och invandrare under våren 2015 som faktiskt var läkare: Arbetsförmedlingen upplyste att i maj 2015 rörde sig om 41 som sökte arbete som läkare och som hade en godkänd utbildning. Det är oklart hur många av dessa som var syrier. “Regeringen har i sin retorik nämnt syriska läkare fler gånger än antal syriska läkare som sökt asyl i Sverige« ler han.

Vad skulle hindra invandrarna från att klara sig bra på den svenska arbetsmarknaden? ”Svenska rasister skulle säga att det beror på att invandrare inte vill arbeta. Men vi vet att arbetslösa invandrare söker jobb mer intensivt än arbetslösa svenskar.” Enligt Sanandaji är anledningen enkel: Om du rekryterar högutbildade utomlands, kommer de att integreras utmärkt i det svenska samhället. Rekryterar du lågutbildade händer det motsatta. Sverige är ett av de länder i världen vars ekonomi är mest beroende av högutbildad arbetskraft. De lågutbildade finns det inte längre behov för. I dag har även blonda och blåögda svenskar med låg utbildning svårt att få jobb.

”Och trots alla de lögner som vi hört från regeringen, är de flyktingar som kommer, mycket, mycket lågutbildade.” Statistiken visar hur illa det är: bland icke-västerländska invandrare är bara 52 procent i arbete. ”En katastrofal låg andel. Denna siffra har varit relativt stabil sedan år 2000.” Invandrare står för nästan 60 procent av total svenskt socialbidrag.

Varför nu?

Ekonomi och karga siffror är en sak; att människor just nu är på flykt undan krigen en annan. Har länder som Sverige och Danmark inte ett åtagande att hjälpa till? Det anser Sanandaji att vi har. Flyr man från krig och är i fara att dö bör vi hjälpa till oavsett kostnaderna. Men forskaren är inte övertygad om att det så är fallet: De syriska flyktingarna har ofta rest från flyktingläger i Turkiet, Jordanien och Libanon – och inte direkt från kriget.

”När FN frågar dem varför de söker sig mot Europa, säger de ofta själva att de är på jakt efter jobb och pengar. De vill ha bättre livskvalitet,” säger han. ”Det är en värdig strävan, och om du var i deras situation skulle du göra samma sak. Särskilt när Tyskland och Sverige håller upp banderoller som säger: ”Flyktingar Välkommen ””

Men frågan han ställer sig själv är: varför nu? Det har alltid funnits miljontals människor som velat komma till Sverige eller Danmark. Det är inte första gången krig tvingar folk till flykt. ”Enligt regeringens officiella skäl, som är uppenbart absurt, har vi den största flyktingkrisen sedan andra världskriget på grund av kriget i Syrien. Det får rekordstort antal flyktingar att söka sig mot Sverige. Därför ökade antalet från 500 till 10.000 per vecka. Ett 20 faldigande på fem år.”

Forskarens förklaring är en annan. Människosmugglare vet att Sverige beviljar asyl till alla syrier och i stort sätt alla ensamkommande flyktingbarn. Och de vet att de svenska myndigheterna inte undersöker om barnen nu verkligen är barn. “Det uppfattas som en kränkning av privatlivet. Det är tabu.” Sverige var det land som tog emot flest ensamkommande barn förra året. Danmark ålderstestar, och det upptäcktes enligt Metro i juni 2015 att nästan tre av fyra bland flyktingar som sa sig vara ensamkommande barn ljög om sin ålder. De var över 18. Därför väljer de inte Danmark för närvarande.

“Men Sverige fortsätter” påpekar Sanandaji. “Mellan 1990 och 2010 tog Sverige emot i genomsnitt 500 ensamkommande barn per år. Det började stiga till 3000 förra året, varav 1.500 kom från Afghanistan. Nu har vi gått från 10 per vecka till 2000 per vecka.” Från Afghanistan kom det över 1.700 bara förra veckan. “Det är overkliga siffror” säger han.

Sverige ger inte officiellt asyl till alla från Afghanistan, förklarar han, eftersom kriget i landet är i vissa regioner. Men ensamkommande barn beviljas nästan alltid asyl.

Irrationell asylpolitik

En annan förklaring är att Danmark och Sverige i åratal inte gett visum till personer som kommer från Iran, Irak, Afghanistan, Syrien eller andra platser där det är krig eller där det finns en stor risk att många kommer att söka asyl. Skulle de in var de tvungna att först ta sig hit. Med flyg går det inte. Det har för de flesta varit praktiskt omöjligt att ta sig in genom att betala människosmugglare. De familjer som har kunnat komma har oftast samma historia som forskarens egen familj.

“Vi hade inga asylskäl. Kriget mellan Irak och Iran var över. Men mina föräldrar var höginkomsttagare och välutbildade.” Fadern hade affärsvisum; modern, brodern och Tino blev olagligt transporterade till Sverige med hjälp av människosmugglare, där alla tre sökte asyl.

“Det kostade såvitt jag vet 10.000 dollar per person. År 1989 var det många årsinkomster för en vanlig iranier. Jag har från dag ett sagt att ifall det var jag som styrde asylsystemet i Sverige hade jag inte beviljat oss asyl. Det har gynnat mig, men det är inte ett uttryck för en rationell asylpolitik att hjälpa familjer som min. Flyktingar i Irak, Kurdistan eller Syrien hade varit i större behov för det.”

Att det plötsligen kommer så många flyktingar till Sverige beror det också på att den svenska regeringen, under Stefan Lövfvens föregångare Fredrik Reinfelds ledning i 2010, gjorde det enklare att få asyl. Antalet godkände asylansögningar steg från ett Europeiskt genomsnitt på 43% till 77%. Mellan 1990 och 2010 tog Sverige emot i snitt 500 asylansökare per vecka, men från och med 2010 började antalet att öka. Nu är det omkring 9600 senaste veckan. Eftersom EU:s yttre gräns inte längre skyddas ordentligt, har resan till Sverige blivit enklare och billigare än tidigare. ”Regeringen vägrar av ideologiska skäl att förstå att ju fler immigranter man tar emot, desto fler vill det komma hit.”

Skulle Sanandaji själv få designa asylsystemet skulle han bestämma många asylansökare Sverige har plats och råd till och välja de med störst behov, föräldralösa barn eller de som har blivit skadade i krig. Och så vill forskaren fördubbla varje krona som svenska staten sparar på asylmottagning och skicka tiotals miljarder till de FN-flyktingläger i området som idag är underfinansierade. Därmed skulle Sverige ensamt kunna fördubbla FN resurser för flyktingar i området, menar han.

Själviske USA

Den iranskfödda forskaren längtar till USA. Efter många år där återvände han till Sverige då hans mor hade insjuknat. Och han kommer bara att stanna tills ”masspykosen” har passerat, säger han. Men hur förklarar en amerikavänlig man varför invandrare klarar sig så mycket bättre i Nordamerika? ”För att Canada och USA mestadels tar emot högutbildade immigranter” säger han. Studier som jämför flyktingar från samma länder till Sverige – exempelvis somalier – visar att även om de klarar sig bättre i USA och Canada än i Sverige så ligger fortfarande långt under inrikes födda befolkningens arbetsfrekvens. ”att somalier arbetar mer där beror på att USA och Canada har mycket låga löner. I Sverige och i Danmark skulle dessa löner vara otillåtna. Dessutom skulle ingen vilja ta den typ av arbeten eftersom det är mer lönsamt att få socialbidrag”

Men han anser att Canada gör för lite för flyktingar. Canada tar endast emot de bästa. ”Det är en självisk modell”. Även USA uppträder själviskt. De tar hälften av världens välutbildade immigranter, de med universitetsutbildning. ”Det är ett absurd högt andel” säger han. USA har de högsta lönar, de bästa skolor och en kultur som är välkomnande för invandrare. Dessutom är USA ett ”sjunka- eller simmasamhälle”. Om man inte arbetar sjunker man till botten.

Tino Sanandaji ser inte ljust på Sveriges framtid. Har alarmismen inte tagit över? ”Jag tror Sverige löser problemen” förklarar han. ”Än har inte alla tappat förstånden, men några av våra politiker och medier är ideologiskt revolutionära. De uppför sig vilt oansvarligt. Om det inte stoppas kommer vi att få se något vi aldrig har sett förr i mänsklighetens historia. Inget västligt land har någonsin varit ens i närheten av så många flyktingar som Sverige tar emot just nu.” Sanandaji säger, att hade man frågat honom för ett halvt år sedan skulle han ha svarat: se Malmö. Det är Sverige på lång sikt. Bland Sveriges 290 kommuner ligger Malmö bland de sämsta tio när det gäller arbetslöshet, inkomsttillväxt, fattigdom, skolresultat och ojämnlikhet. ”Malmö är idag mer ojämnlikt än vissa amerikanska delstater”. Nu menar han att Malmö är Sverige “på kort sikt” om inte gränsbommen snart fälls ned.

Landet kommer att se skattebaser erodera, varefter regeringen tvingas till drastiska nedskärningar. Men invandring kommer inte att leda till ett kollaps, förutser han. “Malmö har inte kollapsat. Det har bara blivit värre och värre år efter år”.

Sverige kommer även i fortsättningen ha en stark ekonomi, fortsätter han. “Folk kommer att segregera sig, som de redan gör nu, i skolor och bostadsområden. Ojämlikheten kommer att bli enorm och få Sverige att se ut som Mexiko eller Brasilien. USA kommer att likna Skandinavien i jämförelse. Det kommer inte att bli inbördeskrig, det är en barnslig prognos. Sverige kommer fortfarande vara ett samhälle med högt kvalificerad arbetskraft och storföretag. Men det uppstår en gigantiskt underklass, på det sätt man ser i Latinamerika. Det är Sveriges framtid.”