Intervjuas av Norsk stats-TV om invandringens ekonomi

I Norge diskuterar man ett förslag att ta emot 10.000 syriska flyktingar under en tvåårsperiod. Norsk stats-TV NRK har ett inslag om de ekonomiska konsekvenserna med mig och Erling Holmøy vid norska Statistisk Sentralbyrå (SSB). De har genomfört beräkningar av invandringens fiskala effekter. Den gula linjen R3 representerar utomeuropeiska invandrare medan de övriga två linjerna visar västeuropeisk och östeuropeisk invandring.

ssb

SSB räknade på uppdrag av norsk stats-TV ut att 10.000 fler syrier genererar 20 miljarder norska kronor mer i ökade kostnader än intäkter för den norska offentliga sektorn de första tio åren (mer längre fram). Detta motsvarar ungefär 22 miljarder svenska kronor. Min kommentar till NRK är att det vore irrationellt att lägga 22 miljarder på att ta emot tio tusen till Norge när summan skulle räcka till att rädda kanske en miljon Syrier.

nnr

Libanon har redan tagit emot 1.2 miljoner registrerade syriska flyktingar som under 2015 väntas uppgå till 1.8 miljoner flyktingar. FN varnar att Libanons ekonomi går på knäna av resursbrist:

”The continuing influx of refugees fleeing from the Syrian conflict is burdening Lebanon’s infrastructure and economy and threatening the country’s stability, the United Nations humanitarian chief said today.

‘Lebanon has shown generosity in hosting some 1.2 million refugees from Syria. No country can handle such a burden on its own,’ Under-Secretary-General for Humanitarian Affairs and Emergency Relief Coordinator Valerie Amos said in a press release issued following her recent visit to the Middle Eastern country.

‘I hope that in the upcoming Kuwait 3 pledging conference support will be given to Lebanon to assist the Government in meeting the needs of the most vulnerable Lebanese and refugees from Syria.’

According to the Office for the Coordination of Humanitarian Affairs (OCHA), Lebanon is the country with the highest ratio of refugees per capita in the world and is increasingly beleaguered as the Syrian crisis stretches into its fifth year. The country’s public services are overstretched, economic growth has slowed and unemployment is rising. As social tensions grow, OCHA noted, Lebanon “needs international support to maintain its stability.”

Trots att flyktingströmmen från Syrien förväntas öka har Libanon börjat försvåra för syrier och att stänga sina gränser. Det skäl Libanon själv för fram är brist på finansiering “funding needed”:

”Working alongside the United Nations and other agencies as part of a joint international appeal last year, the Lebanese government was able to raise only about $700 million of  $1.7 billion funding sought to help deal with the crisis.”

Libanon har alltså fått 6 miljarder kronor av de drygt 14 miljarder kr de bad om och har ett finansieringsgap på ca 8 miljarder kronor. 6 miljarder uppdelat på 1.8 miljoner flyktingar blir 3000 kronor per flykting. Norges 22 miljarder kronor för tio tusen flyktingar blir 2.200.000 per flykting de första tio åren. Det är inga perfekta jämförelser. Libanon ger temporära uppehållstillstånd tills kriget är slut medan Norge ger permanenta uppehållstillstånd och förbinder sig att försörja flyktingarna framöver. Beroende på hur man räknar är hursomhelst kostnaden per mottagen flykting någonstans mellan 70 och 700 gånger högre i Norge.

Naturligtvis är livskvaliteten för flyktingar i Norge betydligt högre än i Libanon, om än inte 70 gånger högre. Det är samtidigt ingen naturlag att Libanons flyktingförläggningar ska lida av resursbrist. Det är ett val att svälta länder som Libanon på finansiering för att i stället allokera resurserna till invandring.

Sveriges kostnader för asylmottagning samt långsiktig försörjning av flyktingar är minst 80 miljarder kr för ett antal tio tusen flyktingar per år. FNs samlade finansieringsmål för 12 miljoner Syriska flyktingar är samtidigt ca 70 miljarder kronor (de brukar inte få in allt de äskar). Detta är en resursallokering som ingen rationell humanist kan försvara. Det är på samma sätt en skandal att Sverige har skurit 10 miljarder kronor ur biståndsbudgeten till förmån för bland annat flyktingsmugglare och Bert Karlsson.

Den medmänskliga reaktionen för dem som ser situation i Mellanöstern är att försöka rädda alla, eller i varje fall så många som möjligt. Sverige och Norge är små, rika och dyra länder. Det vore därför omöjligt för Sverige eller Norge att med invandring lösa flyktingkrisen för 12 miljoner syrier eller de drygt 50 miljoner på flykt i världen totalt. Det skulle däremot vara fullt realistiskt att ensamt fördubbla UNHCRs budget för samtliga 12 miljoner syriska flyktingar. Det skulle kosta 70 miljarder kronor per år. Att fördubbla Libanons budget för 1.8 miljoner flyktingar skulle kosta 6 miljarder kronor. Sverige har råd att ge alla flyktingar skydd, men inte genom invandring.

Mitt skissartade förslag är därför att Sverige ska ge två kronor till FNs flyktingprogram för varje krona som sparas på reducerad invandring. Detta kan kombineras med åtagande om kvotflyktingar och temporära uppehållstillstånd till dem med skyddsbehov. Om exempelvis Norge följer med kan stödet till världens drygt 50 miljoner flyktingar två- eller tredubblas. En irrationell flyktingpolitik som till stor påfrestning för det egna samhället hjälper en bråkdel av dem på flykt är inte det enda alternativet som står till buds. Om viljan och förnuftet fanns vore det inte omöjligt för Sverige att agera som en äkta moralisk stormakt och faktiskt lösa den globala flyktingkrisen.