Om etableringslotsar i Realtid

Ny kolumn i Realtid om experimentet med etableringslotsar.

“Systemet med etableringslotsar infördes som en del av etableringsreformen år 2010 av Alliansens med stöd av bland annat Miljöpartiet. Nya Moderaterna presenterade etableringsreformen som ”Den största integrationsreformen på 25 år” och proklamerade stolt att ”integrationspolitiken bör genomsyras av arbetslinjen”.

Arbetsförmedlingen beskriver lotsarna som en länk mellan den nyanlände och arbetsmarknaden. Ersättningen till dessa privata aktörer med uppdrag att hjälpa flyktingar komma i arbete var minst sagt generös. Flera hundra miljoner gick till lotsar bara år 2014, med ytterligare 5 miljarder budgeterat till och med år 2018.

I slutet av förra månaden skrotades dock lotssystemet abrupt under extraordinära omständigheter. Arbetsförmedlingens generaldirektör förklarade för SVD att han trots avsaknad av ett riksdagsbeslut tvingades ta ett ”akut beslut” att lägga ned programmet:

”Det finns en förordning som säger att jag ska hushålla väl med statens medel och det finns en arbetsmiljölag som säger att jag ska ha en rimlig arbetsmiljö för mina medarbetare.”

Misslyckade Ams-åtgärder är inte direkt ovanliga, men det är svårt att erinra sig om ett lika besynnerlig haveri. Generaldirektören ger exempel på några problem: ”Vidden av det hela är organiserad brottslighet, hot, människosmuggling och utpressning. Man handlar med folkbokföringsadresser och fuskar med hela systemet”. ”Vi har haft dödshot till våra medarbetare som riktats från representanter från lotsföretag.”

Expressen har jort en granskning som visade att varje jobb eller jobbåtgärd i lotsprogrammet i genomsnitt kostade skattebetalarna 2.5 miljoner kronor och skriver ”trots att Arbetsförmedlingen var medveten om fiaskot så fortsatte de att betala ut ytterligare 758 miljoner kronor till lotsföretagen under 2014”. Vdn för ett av de större lotsföretagen utryckte sin frustration för Expressen: ”De flesta lotsföretag har köpt datorer och iPads till de nyanlända flyktingarna för att knyta dem till sig och tjäna pengar.” Lotsföretagets vd berättar vidare: ”De vill först och främst att vi ska hjälpa dem med att ta hit deras anhöriga till Sverige, sen vill de ha bostäder, datorer och telefoner eller Ipads. Alla kräver datorer, de frågar till och med vilket märke de får.”

Etableringslotsar är inte historiens dyraste integrationspolitiska fiasko, men kanske det mest komiska.”