Nervos belli, pecuniam infinitam

Det tog lite drygt tre dygn efter att jag lade upp länken till insamlingen på Kickstarter tills vi nådde målet på 400 000 kronor. Jag är överväldigad av er värme och generositet. Ert stöd saknar bokstavligt talat motstycke i Sverige. Jag har nu alla finansiella resurser som behövs och kommer att göra mitt bästa för att vår bok blir så bra som det går.

Det är 17 dagar kvar och det finns ingen övre gräns. Jag tycker därför att vi fortsätter att spränga rekord. Här riktar jag mig framförallt mot de som inte har donerat ännu, ni andra har redan varit otroligt generösa. Jag upprepar att de som känner att de inte har råd att ge en stor summa i stället kan ge exempelvis 10 kronor som moraliskt stöd. Jag är höginkomsttagare och vill inte ha pengar från läsare med trängd ekonomi.

400 000 räcker gott och väl för att skriva boken. Det inkluderar kostnader för den bästa språkgranskningen pengar kan köpa (få behöver det mer än jag), design, layout och initiala kostnader för att trycka ut boken. Boken kommer förhoppnings att finansiera sina utgivningskostnader på sikt. Man bör dock vara medveten om att det handlar om ett smalt ämne i ett litet språkområde, så några stora intäkter från försäljning räknar jag inte med. Jag behöver också köpa lite data av SCB, men det är inte så dyrt. Kickstarter tar en modest avgift och alla som donerar brukar inte betala till slut, så jag får inte hela summan. Det viktigaste pengarna köper är tid. Jag behöver tack vare er generösitet ingen försörjning i flera månader, vilket frigör enormt mycket arbetstid.

Det finns dock alltid mer som kan göras med pengar. Stridsdikten i rubriken är från Ciceros femte filippik mot Mark Antony och kan översättas som ”unlimited money is the sinews of war”, pengar är krigets senor. Ciceros kommentar gäller lika mycket opinionsbildning som krig.

Det finns flera saker som kan göras med medel över 400 000. En är reklam. Jag vill även skicka ett gratis exemplar av den engelska versionen av boken till journalister, ledarskribenter och akademiker som intresserar sig för de här frågorna i USA, Storbritannien, Finland, Danmark och Norge.

Det andra är att göra en snyggt designad kompanjonhemsida med fakta från boken. Exemelvis Thomas Pikettys bok har en sådan hemsida. De som googlar efter fakta om invandring behöver då inte längre förlita sig på mer eller mindre oseriösa propogandasidor. Det tredje är att anordna seminarier i orter som Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo, Bryssel och London för att presentera boken. Jag övervägde att ge ut boken gratis men beslutade mig för att det var en dålig idé. Framförallt i utlandet där människor inte känner till bakgrunden kommer en bok som är gratis att framstå som en pamflett och därför inte tas på allvar. Däremot kan man lägga ut stora delar på nätet gratis.

Min tid delas mellan min forskning, extraknäck till försörjning och migrationsdebatten. De senaste åren har jag i term av tid slitits itu mellan jobbet och plikten. Jag står gärna upp för landets tysta majoritet, att jag inte lyckats göra mer beror på tidsbrist. En del tror att jag inte skriver debattartiklar för att tidningar inte släpper in mig. Så är inte fallet. Tvärtom har SVD, Dagens Industri, Aftonbladet, Neo och många andra kontaktat mig och bett mig skicka in texter, men jag har varit tvungen att tacka nej för att det inte funnits tid. DN-debatt är selektiv, men säkert delvis tack vare slumpen har DN-debatt inte refuserat mig de senaste två åren och varit vänliga nog att ta in fem av mina texter. För att inte nämna utländska tidskrifter. När Realtid och andra före de bad mig att bli kolumnist tackade jag nej av samma skäl. Det var bara efter att jag blev personligen imponerad av insistenta Jonas Wiwen-Nilsson och Per Agerman på Realtid som jag tackade ja.

Har jag tid så är genomslag inget problem, om inte i Sverige så åtminstone i utlandet. Underskatta inte intresset för svensk migrationsfrågor i andra länder. Många journalister och editors på New York Times, The Economist, BBC, Forbes och andra följer det svenska debattklimatet med fascination och ett visst mått av oro. Jag vet detta för att jag har pratat med dem, i regel efter att de kontaktat mig.

Vi tycks redan slagit svenska rekord i hur snabbt pengarna till projektet kom in. Låt oss nu se om vi kan slå rekordet överlag. Den största framgången för crowdfunding av den här typen i Sverige är Martin Borgs utmärkta film “Någon annan betalar” som drog in 550.000 kr. Om ni vill har vi nu chansen att överträffa Martins rekord. Det bästa gratisreklam vi kan få bland uländska journalister är att kunna skriva i mail eller på baksidan att boken slog rekord i crowdfunding i Sverige.

Tack igen. Idag tar jag nu ledig, men imorgon fortsätter arbetet med att göra boken till verklighet. Här är länken till insamligen för de som inte har donerat än.

Uppdatering I

Efter sex dagar har vi nått 500.000 kronor. Kampanjen har inte bara slagit belopp i insamlade donationer utan hur många som donerat. Över tusen personer har nu donerat, vilket med råge slagit svenska rekord. Mina läsares givmildhet är inte bara unik med svenska mått mätt utan även internationellt. Vi var under flera dagar etta i världen i kategorin Publishing.

Uppdatering II

Vår rekordkampanj har rapporterats i SVD ledarblog och Neo. Nu skriver finanstidningen Realtid där jag är kolumnist en artikel: “Lyckad gruppfinansiering Tino Sanandajis bokprojekt får rekordstöd”. Som jag skrev är rekord-finansiering i sig en nyhet som journalister gillar att skriva om.

Samtidigt gör Norges näst största affärstidning Finansavisen en reportage om min bok som kan läsas här och här, “Mot ny rekord for folkefinansiering”. reportage

“– Hva tenker du om at over tusen personer har donert 500.000 kroner så langt?

– Jeg er overveldet av den kjærlighet og generøsitet jeg er blitt overøst med. Særlig forundret er jeg likevel ikke. Det handler ikke om meg, men er et utrykk av «vox
populi» fra landets tyste majoritet.”

Uppdatering III

Det tog oss åtta dagar att slå svensk rekord i crowdfunding för kategorin böcker och för kategorin opinionsprojekt överlag. Bättre julklapp hade jag inte kunna föreställa mig! En köpt annons i Dagens Nyheter kostar tydigen 100.000 kronor, men att kunna säga att vi har slagit svensk rekord  ger gratispress värt dussintals annonser i DN. Det är 12 dagar kvar på insamligen så vi låter de som inte har sett kampanjen eller kunnat donerat tidigare att fortsätta ge, ni övriga har redan gjort mycket och mer därtill och bör inte donera mer.

Deltar i kanal Globals program Miniatyr här. Jag gör ett slarvfel och säger att kostnaderna för asylmottagning år 2017 förvänas bli 42 miljarder per år, det korrekta siffran är 41 miljarder kronor. Sedan programmet spelades in har Sverige gått från att vara sämst i OECD på arbetsmarknadsintegration av invandrare till näst sämst. Siffrorna i Nederländerna försämrades, så Holland övertog guldmedaljen från Sverige i kategorin sämst på integration.

Min senaste kolumn i Realtid “Uppluckrad LAS löser inte integrationen”:

Den fundamentala förklaringen till högre utanförskap bland invandrare och flyktingar från tredje världen är helt enkelt inte LAS. Det är bristande humankapital i kombination med att ekonomin blivit alltmer kunskapsintensiv. Jag citerade i min senaste krönika Arbetsförmedlingens rapport om de flyktingar som kommit ut på arbetsmarknaden på senare år: ”Nästan 60 procent av de nyanlända inom etableringsuppdraget har endast förgymnasial utbildning, varav de flesta har kortare grundutbildning än nio år.”

Sverige är redan ett kunskapssamhälle och blir ständigt mer högteknologiskt. Kraven ökar år efter år, och det finns ofta sökande med bättre meriter och längre arbetslivserfarenhet som tävlar om de fåtal enkla och medelenkla jobb som annonseras ut. Arbetsgivares bristande efterfrågan på lågutbildade från tredje världen kommer inte att lösas med ett avskaffande av LAS. Att politiker börjat snacka om LAS igen beror på att det är ideologisk ortodoxt, och för att det är ett sätt att slippa obekväma frågor om hur det är tänkt att en kunskapsintensiv arbetsmarknad ska absorbera tiotusentals flyktingar per år med förgymnasial utbildning.”

Uppdatering VI

xx

Nu är kampanjen avslutad. Slutresultatet tycks ha landat på 632.205 kronor, vilket som sagt sprängt svenska rekord i både kategorin böcker och i kategorin opinionsprojekt överlag. Jag vill inte överanvända ordet tack, men 1344 tack till er alla.