book-cover

MassUtmaning

Beställ

Invandring löser inte glesbygdens problem

Min senaste kolumn i Realtid handlar om myten att Sveige skulle avfolkas utan invandring och att asylinvandringen räddar glesbyggden:

“På senare år har liberala tankesmedjor satt i system att i närmast industriell skala fabricera fram påstådda vinster av invandringen. Det senaste exemplet är en rapport från Fores, en tankesmedja finansierad av Centerpartiet. Rapporten är skriven av Andreas Bergström som var tidigare statssekreterare politiskt sakkunnig för dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag. Fores rapport heter ”Utan invandring avfolkas Sverige” och menar att en pågående befolkningsminskning gör omfattande invandring nödvändig för att bevara välfärden.”.

“Invandrares utanförskap är så pass högt att en högre andel inrikes födda arbetar även när pensionärer och barn inräknas i mått på totalbefolkningen. SCB definierar försörjningsbördan som totalbefolkningen delat på antalet sysselsatta (detta mått ska inte blandas ihop med ”försörjningskvoten” som mäter ålderssammansättningen). En försörjningsbörda på 2,0 betyder att varje arbetare utöver sig själv finansierar en person utan arbete, må det vara ett barn, en pensionär eller en arbetslös vuxen.

Sambandet mellan försörjningsbördan och invandring analyseras i SCB:s demografiska prognoser, exempelvis i rapporten ”Sysselsättningsprognos 2013”. När man kvantifierar blir det tydligt att invandring inte löser problemet att de med jobb måste försörja fler äldre. SCB beskriver snarast invandring som en förstärkande kraft till åldrandet, det vill säga en ytterligare kraft som pressar upp försörjningsbördan: ”Både utrikes födda och äldre arbetar i mindre utsträckning vilket påverkar den framtida sysselsättningen och även försörjningsbördan.”

“De tre kommuner i Sverige som har högst andel utomeuropeiska invandrare är Malmö, Södertälje och Botkyrka. SCB skriver: ”Stor-Malmö och Övriga Sydsverige är de regioner som under de senaste fem åren haft den högsta försörjningsbördan. År 2011 hade Stor-Malmö och Övriga Sydsverige en försörjningsbörda på närmare 2,3. Det kan jämföras med Stor-Stockholm där försörjningsbördan var cirka 2,0. Den höga försörjningsbördan beror inte på att regionerna har en ogynnsam åldersstruktur. Tvärtom har Stor-Malmö en ganska gynnsam åldersstruktur. Den relativt höga försörjningsbördan beror istället på låga förvärvsfrekvenser i regionerna, framförallt bland de utrikes födda.”

SCB skriver vidare: ”Södertälje och Botkyrka är exempel på kommuner med högre försörjningsbörda mellan 2,2 till 2,3.” Dessa exempel visar att invandring trots dess positiva effekt på ålderssammansättningen förvärrar försörjningsbördan.

Invandring har på samma sätt pressat upp försörjningsbördan i glesbygdskommuner. Avfolkningskommuner riskerar en negativ spiral. Utflyttning eroderar skattebaserna vilket leder till högre skatter och sämre välfärd vilket leder till att fler flyttar ut. I ett land med fungerande arbetsmarknadsintegration skulle invandring därför särskilt gynna avfolkningsorter genom nytillskott av skattekraft.

I dagens Sverige leder däremot kombinationen av lägre andel i arbete och lägre löner att invandrare år 2012 betalade in ungefär 45 procent mindre i inkomstskatt per invånare jämfört med den övriga befolkningen. Invandring ökar befolkningen, men den eroderar samtidigt skattekraften per invånare. Avfolkningskommunerna tvingas därmed försörja ännu fler utan jobb och måste skära ännu mer i välfärden. Fores lösning för avfolkningsbygderna innebär därför att de fattigaste delarna av Sverige utöver sina existerande problem tvingas hantera kostnaden för de flyktingar som Täby och Danderyd vägrar ta emot.”

Läs hela artikeln på Realtid.