Fores: Oroa er inte, gamla hederliga “dynamiska effekter” är tillbaka och kommer att göra invandringen lönsam!

Den norska debattören Elin Ørjasæter skriver i SVD ”Sverige vet inte vad invandringen kostar”. Titeln stämmer, men Elin Ørjasæter missförstår varför. Hon tror att Sverige inte för tillräckligt bra registerstatistik och att forskningen är bristfällig. Det stämmer inte. SCB har högkvalitativ och detaljerad data. Docent Martin Hällsten förklarar varför Ørjasæter har fel om svenska registerdata. Det finns egentligen heller inget att klaga på i forskningen i sig. Samstämmig forskning har visat att invandring är en nettokostnad.

Problemet är inte att svensk forskning är korrumperad, utan att media och politikerna har varit korrupta i sin rapportering av forskningsläget. Akademins svek har bestått i att vara tysta och låta osanningar dominera mot bättre vetande.

Elin Ørjasæter får även kritik från Andreas Bergström, vice VD på tankesmedjan Fores. Andreas Bergström är tidigare politiskt sakkunnig hos integrationsminister Erik Ullenhag. Den av Centerpartiet finansierade tankesmedjan Fores och deras hemsida Migrationsinfo.se är notoriskt opålitliga källor om invandring. Andreas Bergström börjar med att skriva att alla redan vet att invandring inte är lönsam: ”Detta är inget nytt i svensk debatt. Jan Ekberg kommer fram till en årlig omfördelning från infödda till invandrade på 1,5–2 procent av BNP, vilket skulle innebära 50–80 miljarder kronor i år.”

Jasså? Här är vad Fores skrev några månader sedan i en köpt annons i DN:

fores

Om Fores visste hur forskningsläget ser ut, varför hävdade de motsatsen för några månader sedan? Uppenbarligen stötte Andreas Bergström på Jan Ekbergs studie för första gången några dagar efter valet. Låt oss ta ett annat påstående från Migrationsinfo: “Företag drivna av personer med utländsk bakgrund hade större personalomsättning och sysselsatte fler per år än inrikes födda företagare.”

Påståendet upprepas på http://www.regeringen.se. Erik Ullenhag mytsida hävdar: “Studier visar också att företagare med utländsk bakgrund har fler anställda per företag än personer med svensk bakgrund.”

Att invandrarföretagare skulle ha fler anställda än inrikes födda företagare är ytterligare en uppdiktad lögn. Källan till skrönan är en studie av Lina Andersson och Mats Hammarstedt i ekonomisk debatt 2011 som kommer fram till att: ”Företag drivna av personer med utländsk bakgrund hade större personalomsättning och sysselsatte fler per år än inrikes födda företagare.”

Problemet är att studien bara handlar om en viss kategori småföretag. Detta förklaras tydligt: ”Vi inkluderar endast företagare som är registrerade som enskild firma. Det innebär att våra resultat inte nödvändigtvis är representativa för andra bolagsformer.”

I Sverige tenderar främst mindre levebrödsföretag drivas som enskild firma. Aktiebolagen står för överväldigande majoritet av näringsverksamhet och exkluderas från studien. En SOU från 2003 som fortfarande är aktuell beskriver Sveriges näringsstruktur: ”När det gäller ekonomisk aktivitet är aktiebolagen helt dominerande och svarar för 90 procent av den totala omsättningen inom området näringsverksamhet. Enskild näringsverksamhet, handelsbolag och ekonomiska föreningar svarar för tillsammans fem procent av omsättningen (Riksskatteverket 2000).”

När det gäller företagare som helhet stämmer det inte att invandrare skulle ha fler anställda än inrikes födda företagare. Invandrare startar fler levebrödsföretag av typen frisör, närbutik eller pizzeria. Gruppen är dock underrepresenterade som grundare av tillväxtföretag med många anställda. Utrikes födda utgör ca 16 procent av befolkningen. Enligt Tillväxtverket har endast ca 10 procent av ägare av företag med minst 10 anställda utländsk bakgrund, dvs. en underrepresentation.

Exemplet kan betraktas som en case-studie i hur förvanskning av forskningsresultat går till. Andersson och Hammarstedts studie var tydlig med att den bara studerade enskilda firmor, som står för en liten del av näringslivet. Forskarna skriver uttryckligen ”Vid tolkningen av dessa resultat bör man dock ha i åtanke att vi endast studerar företag som är registrerade som enskild firma och att resultaten därmed inte nödvändigtvis är representativa för samtliga bolagsformer. Det relativt låga antalet anställda bland infödda skulle t ex kunna bero på att infödda företagare med många anställda har en högre benägenhet än invandrare att starta aktiebolag.”

Fores och Ullenhag förvanskade forskningen genom att deleta studiens metodförklaring. Efter att Fores och Ullenhag har varit framme med sax och lim hävdar de att “forskningen” visat att invandrarföretagare som grupp i genomsnitt har fler anställda. När det i själva verket är tvärtom så att invandrarföretagare i genomsnitt har färre anställda. Den här sortens fiffel och trixande om invandring har liberaler ägnat sig åt på närmast industriell skala.

Jag har röstat på Moderaterna i alla val sen jag fick rösträtt. Den här gången stannade jag hemma. Mitt samvete tillät inte mig rösta på en regering som använder mina skattepengar och regeringens officella hemsida för att ljuga mig i ansiktet om forskning. Göran Persson fick kritik för skattefinansierad opinionsbildning, men det sätt på vilket Erik Ullenhag har härjat på regeringens officiella hemsida saknar motstycke.

I ett normalt debattklimat skulle någon förr eller senare be om källa och avslöja fusket. Så går det inte till i invandringsdebatten. En etnisk svensk som invänder mot lögnen att invandrarföretagare har fler anställda kommer i bästa fall att ignorerars eller mer troligt att offentligt svartmålas som rasist. Om fusket mot förmodan avslöjas kan fuskaren bara rycka på axlarna och fortsätta. För vem ska granska Erik Ullenhag? SVD?

Andreas Bergström tror även att invandring enligt forskning ökar exporten. Det är också nonsens. Seriösa ekonomer lär sig att skilja korrelation från kausalitet. Sverige exporterar exempelvis mer och har mer invandring från länder som Sverige har kulturella band med (exempelvis Norge) utan att det ena orsakar det andra. I det här fallet är det lätt att visa att korrelationen inte är kausal.

Om invandring ökade Sveriges export borde Sveriges exportandel till de länder man har tagit många flyktingar från ha ökat. Ca 80 procent av de flyktingar Sverige beviljade uppehållstillstånd till sedan 1980 kom från endast tio länder. Om invandring är viktig för exportens utveckling borde vi observera att en hög och ökande andel av svensk export går till dessa länder.

Så är dock inte fallet. Av Sveriges samlade varuexport år 2012 gick enligt SCB endast blygsamma 2.1 procent till de tio länder som Sverige har tagit de flesta flyktingar från. Det är samma eller till och med något lägre än Sveriges exportandel till dessa länder år 1980. Av Finlands export går runt 2 procent till samma tio länder. Eftersom exportandelen till de största invandrarländerna är liten och inte ökade går det inte att hävda att invandringen ökade exporten, punkt slut.

Problemet är som sagt inte data eller forskningen i sig, utan istället att media, tankesmedjor och regeringen medvetet har kringgått den akademiska processen när det gäller invandringsfrågan. Annars hade obegåvade påståenden inte överlevt. Ett exempel är när att Fores och Svensk Näringslivs hävdar: “För varje utlandsfödd som ett svenskt tillverkningsföretag anställer, ökar företagets export till den personens hemland med nästan en procent, enligt ny forskning från Lunds universitet.”

Jasså? Så om Ericsson anställer 10 kineser, kommer företagets export till Kina att öka med 10%?  Varför gör de då inte det? Varför har bara 57 % av invandrarna jobb? Förstår inte Svenskt Näringslivs medlemsföretag sitt eget bästa?

Bergström menar till sist att invandring ökar tillväxten per capita och skapar “dynamiska effekter” som växer år efter år. Även detta påstående saknar vetenskapligt stöd. Decennier av tillväxtforskning har lärt fältet att ställa höga metodologiska krav. Tillväxtregressioner har visat sig vara väldigt känsliga för modellspecifikation och för vilka kontrollvariabler man inkluderar.

Levine och Renelt visade redan 1992 att nästan inga variabler hade ett robust samband med tillväxt per capita. Genom att ändra vilka andra variabler man har i regressionen så kan man få fram att nästan vilka variabler som helst antingen ökar eller minskar tillväxten. Sala-I-Martin förfinade metoden. En lösning var att göra tusentals eller miljoner beräkningar där man räknar på alla möjliga olika sätt. En variabel måste ha ett robust samband med tillväxt i en hög andel av specifikationer för att sägas vara kopplad till tillväxt. Invandring tillhör de variabler som saknar ett robust samband med per capita tillväxt, vare sig positiv eller negativ.

Det går att skapa en negativ eller positiv korrelation mellan invandring och tillväxt genom att välja period, länder och kontrollvariabler. Här är exempelvis en studie bland flera som visar ett negativ samband mellan invandring och tillväxt. Jan Ekbergs forskningsgenomgång från 2009 skrev angående tillväxt: “Det är även tänkbart att invandring påverkar tillväxten i BNP per capita och därmed genomsnittlig inkomstnivå för infödda. Frågan är emellertid komplicerad och än så länge finns mest hypoteser på området.”

Världens mest citerade invandringsforskare är Harvards George Borjas. Så sammanfattade Borjas forskning om migrationens påverkan på ekonomin: “The most important lesson of the research is that the economic impact of immigration will vary by time and place, and that immigration can be either beneficial or harmful”.

Andreas Bergström bör inte luta sig mot nationalekonomisk forskning om han inte känner till eller vägrar följa våra metodologiska krav.

Nu är det inte så att jag avfärdar tesen om “dynamiska effekter” från invandring enbart på basis av avsaknad av forskningsbelägg. Det går även att indirekt få ett hum om detta genom att exempelvis titta lokalt. Om invandring hade stora positiva dynamiska effekter som inte fångas i standardstudier borde vi tex. observera att kommuner med stor invandring klarar sig bättre.

De tre kommuner som har störst andel utomeuropeiska invandrare är Botkyrka, Södertälje och Malmö. För två decennier var samtliga tre kommuner ungefär genomsnittliga när det gäller förvärvsinkomster och skattekraft per capita. Idag ligger Botkyrka, Södertälje och Malmö bland de kommuner som visar sämst resultat oavsett vad man mäter. När ungefär kan vi förvänta oss att de ”dynamiska effekter” som Fores och Svensk Näringslivs utlovat kommer att materialiseras i dessa kommuner?

Om invandringspositiva liberaler inte är särskilt duktiga på att återge forskning korrekt så kompenserar de inte genom sitt sunda förnuft. Inget land har enligt internationella mätningar ett större gap mellan invandrares och inföddas humankapital än Sverige. Kommer Sverige verkligen att bli mer kunskapsintensivt och innovativt om man ökar  lågutbildades befolkningsandel genom invandring från tredje världen?

Bara 57% av alla invandrare och en ännu lägre andel bland utomeuropeiska invandrare i arbetsför ålder förvärvsarbetar överhuvudtaget. På vilket sätt genererar de utan arbete ”dynamiska effekter” i ekonomin? Exakt hur ökar invandring Sveriges BNP per capita med tanke på att invandrare i genomsnitt har 41% lägre förvärvsinkomster än inrikes födda? Ett gigantiskt inkomstgap som gradvis har växt sedan 1990? Är det inte mer troligt att invandring givet detta drar ned inkomsterna per capita? Är det inte det också exakt detta vi observerat i Malmö, Botkyrka och Södertälje, snarare än “dynamiska effekter”?

Det verkar heller inte slagit Bergström att finns negativa spillovereffekter från invandring. Ökad brottslighet, lägre tillit, undanträngningseffekter på arbetslösa, ökad inkomstojämlikhet och sämre skolresultat är några exempel. Varför är bostadspriserna i invandrartäta områden lägre? Om det fanns positiva spillovers från invandring borde vi ha observerat motsatsen.

Andreas Bergström är inte nationalekonom och inser inte själv varför det han skriver om handel, tillväxt och ”dynamiska effekter” framstår som smörja. När man inte kan komma till plus med riktiga kalkyler så går det alltid att dra till med “dynamiska effekter”, gärna “på lång sikt”. Svenska allmänheten lärde sig för länge sedan att “dynamiska effekter” i regel är ormolja från näringslivslobbyister. Det går att påstå vad man vill när man stoppar in antaganden om dynamiska effekter i skräpstudier. Professor Magnus Henrekson förklarar sin syn på den här sortens kalkyler i en intervju med Neo:

“Men det hävdas allt oftare inom borgerligheten att den invandring vi har är en ekonomisk tillgång, eller enkelt kan göras till en tillgång med lite justeringar av skatter och regler på arbetsmarknaden. Johan Norbergs och Fredrik Segerfeldts bok Migrationens kraft till exempel, eller Philippe Legrains bok Invandrare – Ditt land behöver dem, som nyligen har getts ut av tankesmedjan Fores. Men det bygger på väldigt skakiga resonemang och beräkningar.”

Strukturell oärlighet om invandringens kostnader bidrog till ett katastrofval för bland annat Folkpartiet. Överlevande folkpartister behöver dock inte oroa sig! Tankesmedjor som Fores, Migro och Reforminstitutet har dammat av Bo Lundgrens gamla valvinnare “dynamiska effekter”. Med detta effektiva budskap och med en förtroendeingivande ekonomisk-politisk talesperson i Erik Ullenhag är valsegern 2018 så gott som tryggad.