Mauricio Rojas besviken på Folkpartiet

Maricius Rojas doktorerade i ekonomisk historiska vid Lund Universitet där han även blev docent. År 2004 tog Rojas fram den första Utanförskapets karta för Folkpartiet. Rapporten fick tack vare sin förvånansvärt höga metodologisk kvalitet stor genomslag. Folkpartiet visade återigen att de menade allvar om utanförskapsfrågan.

Detta var en annan tid och ett annat Folkparti. Maricius Rojas kritiserar nu i en SVD-ledare Folkpartiet för att retuschera utanförskapet:

“….I oktober 2006 fick partiet ansvaret för integrationsfrågan, men av många djärva idéer och förslag blev det inte mycket. Berget födde en råtta, och utslagningen bara fortsatte. Detta visste partiets ledning och det blev inga nya kartor.

Många efterfrågade en aktualisering av kartorna och tankesmedjan Den Nya Välfärden lät nationalekonomen Tino Sanandaji göra det. Han använde samma metod och underlag som vid tidigare kartor och kom fram till att utanförskapet ökat mellan 2006 och 2012: från 156 till 186 utanförskapsområden. 2012 bodde 566 000 personer i dessa områden; en ökning med hela 16 procent från 2006.

Det mest klädsamma för FP hade varit att ärligt erkänna det som alla vet: att borgerligheten inte har varit ett dugg bättre än Socialdemokraterna på detta område. Men politiken tillåter inte en sådan öppenhjärtighet. Fast jag kunde aldrig föreställa mig det som skulle hända. Några timmar efter Sanandajis rapport kom Fp ut med en egen karta, som visade en helt annan bild: det hade inte alls blivit fler utanförskapsområden och befolkningsandelen i desamma var oförändrad.

Förklaringen till detta är enkel: Fp gjorde några subtila metodologiska ändringar och simsalabim var misslyckandet åtminstone retuscherat. Erik Ullenhag säger att man har ”förfinat metoderna” (SvD 3/6), medan andra lätt kan kalla det för manipulation, fusk eller åtminstone ohederlighet, som det stod i SvD:s ledare i måndags. Låt oss kalla det för Politik als Beruf med Max Webers ord, där inte ens liberalerna kan undvika att ingå förbund med djävulen.”

Vid övergång till nya metoder anses man skyldig att redovisa metodändringens effekt för att uppnå jämförbarhet över tid. Kritiken är inte mot Folkpartiets metodändring av skolresultat i sig, utan att ingen justering gjodes för att göra beräkningarna jämförbara med tidigare år, eller tidigare år jämförbara med 2012. Ett enkelt sätt hade varit att parallellt med resultat med den nya metoden redovisa hur antal utanförskapsområden år 2012 skulle sett ut med den tidigare metoden. Jag har upprepade gånger frågat Folkpartiet vad resultatet skulle bli om de applicerade den gamla metoden för år 2012. Som jämförelse. Folkpartiet har i övrigt varit väldigt öppna och hjälpsamma när vi jämför metod för att förstå skillnader. Denna centrala fråga har de inte svarat på.

Debatten gäller heller inte gränsdragning av valdistrikt. Jag använder samma gränser för bostadsområden 2006 och 2012. När gränser dras om jämför Folkpartiet en bostadsområde 2012 med en i viss mån annan 2006. Min metod mäter sysselsättning och skolresultat bättre, men fångar valresultat sämre än Folkpartiets. Därför har jag förståelse för metodval om gränsdragningar. Kritiken gäller den andra skillnaden mellan rapporterna, nämligen Folkpartiets metodbytet när det gäller mätningen av skolresultat.

Media har den här gången överlag visat skeptism mot Folkpartiets rapport. Det fanns dock undantag, bland annat TT och SVT som rapporterade: “Antalet utanförskapsområden har inte blivit fler sedan förra rapporten 2006. Men utvecklingen går inte heller åt rätt håll.”

Därför vore det bra om media hjälpte till med att reda ut några frågetecken. Kanske speciellt när rapporten som säger sig visa att utanförskapet inte har ökat sedan 2006 är undertecknad av integrationsministern själv. Journalisterna borde be Folkpartiet redogöra för hur många utanförskapsområden det skulle funnits år 2012 om de i stället för den nya metoden tillämpar 2006 års metod att beräkna skolresultat. Notera återigen att metodändringen när det gäller mätningen av skolresultat och valet mellan fasta och omdragna gränser för valdistrikt är två orelaterade frågor.

Jag undersöker nu huruvida det går att köpa Folkpartiets nya databas för skolresultat från SCB och därigenom själv försöka reda ut hur Folkpartiets metodändring av skolresultat påverkar resultaten.