Assar Lindbeck talar klarspråk om invandringspolitikens negativa konsekvenser

Assar Lindbeck beskrivs ofta som den svenska nationalekonomins ”Nestor” och kan rimligen beskrivas som Sveriges idag mest auktoritativa nationalekonom. Lindbeck har genom sitt långa karriär blivit närmast legendariskt som en orädd sanningssägare. I en föreläsning (för Centerpartiet av alla!) talar Assar Lindbeck klarspråk om invandringspolitikens konsekvenser. Lindbeck börjar med att säga:

”Man kan inte tänka klart på det här området om man inte är bredd att gå utanför den politiska korrekthets box. Utanför boxen blåser det naturligtvis, men vind är det inget fel på.”

”Om vi tittar på arbetslösheten bland invandrare så är det också en skrämmande och troligen svårare problem. Om vi tittar på gruppen mellan och 15 och 74 år så är svenskarnas arbetslöshet enligt ILOs siffror 6.4%. Ulandfödda 15.9% och invandrare från Afrika 28.8%. Det finns andra siffror som understryker samma problem. 43% av de långtidsarbetslösa i Sverige är utlandsfödda.  Med långtidsarbetslösa menar vi folk som har varit arbetslösa mer än sex månader. Många lever inte på arbetslöshetsunderstöd utan på socialhjälp. Vi har hamnat på en situation där inte mindre än 60% av utgifterna för socialhjälp går till utlandsfödda.

Vad tyder de här siffrorna på? Siffrorna tyder på att svensk arbetsmarknad är inte särskilt väl anpassad till den typ av invandring vi som har idag med lågutbildade från utomeuropeiska länder. Det är på tiden att vi får en sansad diskussion om de frågorna i framtiden. Det blir svåra avvägningsproblem mellan humanitära hänsyn, svårigheter för Sverige att integrera de nya grupperna och andra aspekter.”

“Nu ska man ha klart för sig att man inte kan lösa de här problemen genom en mer flexibel arbetsmarknad och en ökad lönespridning. Det är därför naivt att tro att sysselsättningssvårigheterna för invandring kan lösas genom att man vid fri invandring låter lönerna falla till den nivå där lågutbildade som inte kan svenska också får jobb. Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring. De måste ha en restriktiv invandring. Och den måste vara väldigt restriktiv om man ska skydda löner och välfärdssystemen i rika länder.

Det är fullständigt ofrånkomligt. Redan Gunnar Myrdal insåg det för många år sedan när han skrev att välfärdsstaten är ett nationellt projekt. Med det menar han att de förmåner en nation lyckas skaffa genom att ha en framgångsrikt ekonomisk utveckling under hundra år, de kan man inte erbjuda resten av världen utan att vårt system går omkull.”

 

Assar Lindbeck har diskuterat invandring i andra sammanhang. Här är en intervju med tidskriften Dagens Samhälle.

“Assar Lindbeck hör till dem som vill se lägre ingånglöner för ungdomar, men kombinerat med ett lärlingssystem. Han ser höga ingångslöner som en propp, inte minst för invandrare och flyktingar som inte kan svenska.

– Deras produktivitet står inte i paritet med lönerna. De kommer inte in på arbetsmarknaden. De blir outsiders. Deras integration stoppas av hyresregleringen och av bristen på låga ingångslöner.

Assar Lindbeck framhåller att systemen för svensk arbetsmarknad och bostadsmarknad inte byggdes för ett samhälle med stor invandring av lågutbildade.

– Antingen måste man starkt begränsa invandringen eller reformera bostads- och arbetsmarknaderna…

Fri invandring är omöjlig för ett rikt land i en fattig värld, slår Assar Lindbeck fast.

– Annars får vi ge upp välfärdsstaten.”

 

Här är olika citat från en intervju i Neo:

– Det sammanhänger med att vi har höga ingångslöner. Vi har hög arbetslöshet bland lågutbildade svenskar, och vi har ingen fungerande bostadsmarknad eftersom den har förstörts av hyresregleringen. Så invandrare kommer till kommuner där de inte får arbete eller bostad. Och då får man inte de samhällsekonomiska vinster som man skulle kunna få av invandringen.

– Så slutsatsen är att en välfärdsstat av svensk typ med höga ingångslöner och en icke-fungerande bostadsmarknad – vi klarar inte hur stor invandring som helst utan att det blir stor arbetslöshet och socialbidragsberoende bland invandrare….

– Vi är ett rikt land med en välfärdsstat och vi är nio miljoner invånare i en värld där tre, fyra miljarder människor skulle betraktas som urfattiga. Det är klart ett sånt land inte kan ha fri invandring….

– Det här med fri invandring, de som pläderar för det, de gör ett antagande om att lönenivån ska sänkas tillräckligt mycket för att människor ska få jobb. Men det ligger inte särskilt väl i linje med svenskt samhälle. Man kan inte göra om ett land hur som helst, det har sina normer och sina mål.

– Välfärdsstaten klarar inte vilken belastning som helst. Ska man då säga att man ska offra lönenivån för lågutbildade svenskar? Ska man göra på det viset att välfärdsstaten ska finansieras med dramatiskt höjda skattenivåer? Det tycks inte de som är anhängare av fri invandring bekymra sig över. Men det gör jag.”

 

Lindbecks sista citat “Men det gör jag.” är slående. Assar Lindbeck är old-school. Han är skolad i en idétradition som säger att intellektuella och politiker har delegerats ett samhällsansvar. Deras skyldighet är därför att värna om alla medborgares bästa. Inte att använda sin position för att gynna sig själva eller driva sina privata värderingar tvärtemot allmänintresset.

Det finns som ni märker ett avgrundsdjupt gap mellan Assar Lindbecks pessimistiska syn och de upplyftande floskler som upprepas av Erik Ullenhag, kulturvänstern och Timbroideologer. Frågan är vem som har rätt om invandringens ekonomiska konsekvenser. Intellektuella lättviktare som Erik Ullenhag eller tunga nationalekonomer som Assar Lindbeck?