book-cover

MassUtmaning

Beställ

Ett liberalt argument mot fri invandring

Ett alltmer vanligt argument för fri invandring är att gränser begränsar den fria rörligheten vilket skulle vara illegitimt. Att den fria rörligheten skulle står över alla andra principer är dock inte en korrekt läsning av klassisk liberalism. 

Det viktigaste exemplet på spänningen mellan fri rörlighet och andra principer är den privata äganderätten.

Det finns en fundamental konflikt mellan äganderätt och fri rörlighet. Exkludering av andra är själva grunden i äganderätten. Till skillnad från anarkism och socialism landade liberalismen i att äganderätt principiellt står över fri rörlighet. Enligt denna tolkning av frihetsbegreppet inkluderar frihet rätten att utesluta andra från sin egendom. Detta gäller även gemensamt ägande, till exempel i form av företag eller bostadsrättsföreningar. Enligt liberalism har du rätt att exkludera fattiga från din egendom även i de fall där de anses vara i större behov av tillgångar än dig.

Liberaler har inga problem med att privat äganderätt innebär att man utesluter andra och hindrar den fria rörligheten. Det låter inte snällt, men det är syftet med portkoder, dörrar och staket, att utesluta andra och att hindra den fria rörligheten. Liberaler accepterar även att människor kan äga och utesluta andra kollektivt. Vi har således inga problem med privata företags rätt att inte ta in nya ägare eller privata jaktklubbars rätt att inte låta icke-medlemmar jaga på sin mark. Principen om ”alla människors lika värde” har inte tolkats som att alla människor har rätt till din egendom.

Tidiga socialister ansåg inte att ägare hade moralisk rätt att exkludera andra från sina tillgångar, speciellt då de fattiga hade större behov än de rika. De krävde därför tvångsfördelning av privat egendom från rika till fattiga. Idag har denna ideologiska rörelse huvudsakligen besegrats. Även den svenska vänstern respekterar idag i regel den privata äganderätten. Vi anses inte ha skyldighet att skänka bort vårt privata ägande till fattiga, inte ens när det gäller slitna tiggare på tunnelbanan eller svältoffer i andra länder. Liberaler och Socialdemokrater har idag en mer mogen syn på dessa moraliska dilemmor, grundad i insikten att privat äganderätt på lång sikt är bäst för samhället. 


En parallell till den privata äganderätten som styrande princip inom stater är det medborgerliga äganderätten som styrande princip mellan stater. Intressekonflikter mellan rika och fattiga i olika länder är minst lika stor som intressekonflikter mellan rika och fattiga inom Sverige. Har rika länder rätt att utifrån sitt själviska privatintresse utesluta fattiga? Svaret är enligt klassisk liberalism även här tydligt ja.


Att självständiga stater bestämmer vem som tilldelas medborgarskap och rätt att vistas där är utryck för medborgares gemensamma och likvärdiga äganderätt över sina länder. Klassiska liberaler som Adam Smith eller Friedrich Hayek hade inga problem med nationalstaten och medborgerlig äganderätt över länder. 

John Stuart Mill skrev tex.


”Where the sentiment of nationality exists in any force, there is a primâ facie case for uniting all the members of the nationality under the same government, and a government to themselves apart. This is merely saying that the question of government ought to be decided by the governed. One hardly knows what any division of the human race should be free to do if not to determine with which of the various collective bodies of human beings they choose to associate themselves”

Under upplysningstiden utvecklades suveränitetsprincipen, som även är kodifierad i FN:s stadga

”by virtue of the principle of equal rights and self-determination of peoples enshrined in the Charter of the United Nations, all peoples have the right, freely and without external interference, to determine their political status and to pursue their economic, social and cultural development”

Länder har som del av suveränitetsprincipen enligt FN stadga rätt att bestämma över sin migrationspolicy. 

Medborgerlig äganderätt växte fram på samma sätt som den privata äganderätten. Båda utvecklades organiskt över tid genom Hayeks spontana ordning, inte genom något formellt skrivet kontrakt. Moraliskt härleddes den medborgerliga äganderättens legitimitet utifrån samma principer som för privat egendom: du och de du lämnar över ditt arv till äger det som du har skapat. Sveriges tillgångar har skapats av svenska medborgare och deras förfäder som lämnade landet till arv till dem, vilket betyder att det är moralisk legitimt att svenska medborgare bestämmer över Sverige. Utilitaristiskt är orsaken till att vi respekterar medborgerlig äganderätt samma som för privat äganderätt: dessa principer möjliggör bättre funderande samhällen än alternativen.

Sverige är en klubb. Den svenska staten har tusentals miljarder i tillgångar och förfogar över hundratals miljarder per år i skatteintäkter. Ännu viktigare är att medborgare i den svenska demokratin gett varandra rätten att fatta politiska beslut över varandra, t.ex. om beskattning och bestraffning. Dessa beslut är uppbackade av ett våldsmonopol. Det betyder också att migration är en angelägenhet som påverkar alla befintliga medlemmar i ”klubben Sverige”, inte en privatsak mellan t.ex. arbetsgivaren och den potentiella invandraren. 

Migration till Sverige innebär att de existerande ägarna (svenska medborgare som grupp, inklusive tidigare invandrare som blivit medlemmar i klubben), överlämnar kollektiva tillgångar till invandrare. Ett exempel är en andel i av de cirka 1600 miljarder som den offentliga sektorn varje år tar in. Viktigast av allt är som sagt att invandring innebär att man lämnar över rätt att rösta över gemensamma beslut som påverkar alla existerande klubbmedlemmar.

De klassiska socialisterna accepterade inte den privata äganderättens legitimitet och krävde omfördelning i massiv skala till de fattiga inom länder. Medan dessa socialister idag har tryckts tillbaka har en liknande rörelse bildats bland vänsterliberaler och vänsterlibertarianer. De accepterar inte den medborgerliga äganderätten över Sverige som legitim, och kräver massiv omfördelning från svenska medborgare till medborgare i andra länder. 


Fredrik Segerfeldt skriver t.ex. på SVT-debatt: ”Låt utsatta människor flytta till Sverige och leva på existensminimum” 


Vad är Segerfeldt motiv för detta oåterkalleliga sociala experiment som inget land någonsin har testat? Inte att det skulle gynna Sverige, någon konsekvensanalys för Sveriges del finns överhuvudtaget inte med i artikeln. I stället står det att “Stängda gränser är de rika ländernas verkliga skuld till världens fattiga”.  

Sverige har knappast någon ”skuld” till andra länder bara för att Sveriges medborgare har lyckats bättre med att bygga ett rikt samhälle än andra länders medborgare. Sveriges rikedom har inte skapats genom att plundra resten av planeten, utan för att generation av svenskar har arbetat hårt, investerat, och gradvis byggt upp välståndet i landet och lämnat över det till kommande generationer. (Ibland påstås det att ”invandrare byggde Sverige”. År 1970 när grunden för Sveriges välstånd rimligtvis redan lagts var enligt SCB endast 0.5% av befolkningen utomeuropeiska invandrare, vilket tyder på att Sverige huvudsakligen inte byggdes av invandrare från utvecklingsländer).

Om Segerfeldts granne skulle vara bättre på att tjäna pengar än Segerfeldt så skulle grannen likaså inte ha någon ”skuld” eller en skyldighet att låta Segerfeldt komma och bo hos honom och konfiskera en andel av hans tillgångar. Samma moraliska princip gäller givetvis mellan länder. 


Dagens liberaler och faktiskt även dagens socialdemokrater är i regel tillräckligt mogna för att acceptera att vi inte har rätt att tvångsomfördela privat egendom även när det finns stor ojämlikhet mellan rika och fattiga. Vi har utifrån svenskt egenintresse satt ett biståndsmål på endast 1% av Sveriges BNP, trots att ett biståndsmål på 90% av BNP skulle mildra världsfattigdomen mer.  

Fredrik Segerfeldt argumenterar för en avsevärt mer radikal omfördelningspolitik än Lars Ohly. Den politik han verkar för innebär att landets samlade tillgångar nästan helt ska överföras till de som idag är medborgare i andra länder. När dessa fattiga invandrare kommit till välfärdsstaten och blivit en majoritet av väljarna kan de givetvis rösta till sig mer. Gissningsvis kommer en del invandrare inte att vara vara nöjda med Segerfeldts förslag på att de ska leva på ”existensminimum.

En liberal princip är att individer ska ha maximal frihet så länge de inte inskränker andras frihet. Invandring är dock i mycket högre grad än exempelvis frihandel med varor inte bara ett avtal mellan två individer. Invandring är en omfördelning av egendom och politisk makt från existerande till nya ägare. Att ta in nya medborgare påverkar alla existerande medborgare, inte bara arbetsgivaren. Detta dels då nya medborgare tilldelas en andel i de offentliga tillgångarna och än viktigare då nya medborgare även tilldelas en andel av den politiska makten över Sverige.

Eftersom svenska medborgare äger Sverige och eftersom invandring påverkar allas medborgerliga egendom och frihet har därför svenskar rätt att fatta beslut om invandring gemensamt. Sveriges välstånd har huvudsakligen skapats av dagens och tidigare generationers medborgare och inte av medborgare i andra länder. Vidare har Sveriges medborgare moraliskt rätt att besluta över sina kollektiva egendom utifrån självintresse, precis som när det gäller privatekonomin. Det är knappast konsistent att agitera för total själviskhet gällande privat egendom och total självuppoffring gällande kollektiv egendom.  

Att Sverige och andra rika länder inte har fri invandring från fattiga länder kallas av Segerfeldt för ”global apartheid”. Segerfeldt skriver även att: ”Våra murar, vår taggtråd och våra beväpnade patruller håller miljarder människor i misär.”

Är privat äganderätt också apartheid? (apartheid påminner mig mer om en situation där invandrare lever permanent på existensminimum i enklaver i ett rikt land). Gäller inte kritiken lika mycket murar, taggtråd och beväpnade patruller som skyddar den privata egendomen inom landet? Vill Segerfeldt riva ned dem också? Att fri-invandrings anhängarnas omfördelningsretorik blir allt svårare att särskilja från militanta marxister omfördelningsretorik är en talande utveckling.

Comments are closed.