Till Empirismens Försvar

(This text is in Swedish, I apologize to the 85% of the readers of this blog who don’t speek Swedish, though you only have yourselves to blame).

Johan Norberg tror på fri invandring. Han klarar dock inte längre av att försvara sin invandringspolitik som entydligt i Sveriges intresse. Därför avfärdar han idag tillsammans med Dilsa Demirbag-Sten i praktiken statistisk analys som grund för politik beslutsfattande.

Han kan inte visa att de som påpekat på betydande problem med invandringspolitiken har fel, han säger istället att vi inte har moraliskt rätt att räkna och analysera kring invandringens konsekvenser.

Låt mig ta ett exempel:

“BRÅ dokumenterade 2005 att 99,78 procent av utlandsfödda inte misstänkts för sexualbrott, medan 99,96 procent av dem som fötts i Sverige av svenska föräldrar inte misstänkts för det under samma period..”

För det första är siffran fel, den är 0.15% av personer med två föräldrar födda i Sverige och 0.49% av invandrare. Norbergs & D-S siffra är för en underkategori av sexualbrott.

För det andra påpekar han inte att det är endast under en femårsperiod, och givetvis högre om man tar under längre perioder. För många invandrargrupper gäller att 5-20% är misstänkta för någon sorts brott under denna korta period, så intrycket att nästan alla lyder lagen är inte korrekt.

Viktigaste bristen i resonemanget är dock att det inte behövs många individer för att dramatiskt höja brottsligheten. 99.995% av Amerikaner begick inte mord förra året. Betyder det att USA inte har ett problem med mord?

Brås siffror visar hursomhelst att invandrare är ca 500% så sannolika att bli misstänkta för våldtäkt jämfört med infödda svenskar. Detta innebär med stor säkerhet att invandring ökar förekomsten av våldtäkter i Sverige (om inte invandrares våldtäkter minskars svenskars).

Ett förenklat exempel för att illustrera det: Går befolkningsandelen av en grupp som i genomsnitt är så pass överrepresenterad från 0% till 50% av befolkningen så kommer brottsligheten i kategorin att tredubblas. Redan i rapporten 2005 hade knappt hälften av de som anmäls för våldtäkter i Sverige invandrarbakgrund.

Det stämmer givetvis inte att dessa siffror inte har något värde för policyanalys. Sverige har liksom alla andra länder rätt att välja hur mycket och vilken typ av invandring hon vill ha. Då ska konsekvensen av invandring för Sveriges medborgare tas in i beräkningen. Alla politiska beslut på samhällsnivå är gruppbeslut och nästan alla gruppbeslut bygger på statistiska genomsnitt.

Man kan omöjligen i förväg veta vilka som kommer att begå brott, därför är det förväntade gruppgenomsnittet det enda man kan fatta beslut utifrån. Det är knappast “skuldbeläggande” (att man tillskriver individer eller grupper moraliskt ansvar eller skuld) att ta beslut över mängden invandring med hänsyn till hur hög den lilla andelen som skapar stora problem varit i gruppen historiskt sett.

Det är bra att folk inser att invandrings negativa effekt på brottslighet inte innebär att alla eller de flesta invandrare är brottsligar. Men finns det exempel på att detta påståts i den offentliga debatten? Om det är någon som inte riktigt tycks se distinktionen mellan dessa påståenden så är det Norberg och D-S.

Det är ingen rättighet att komma till Sverige, således är det inget “straff” för de ca 7 miljarder människor som Sverige idag inte ger rätten att komma hit att Sverige inte har fri invandring.

Vidare är det i en värld som präglas av icke-perfekt information nödvändigt och legitimt att i massa situationer ta beslut utifrån förväntade gruppgenomsnitt. “Skuldbelägger” företag kollektivt folk som inte har gått högskolan eller är för unga när de lägger undan deras ansökan på basis av statistisk grupptillhörighet?

Det finns fler exempel på ologiskheter i artikeln. Norberg skriver:

“Neuding gör sig skyldig till både ett kollektivt skuldbeläggande…”

Nej, det gör hon inte. Hon påpekar att majoriteten av alla antisemitiska brott i Malmö idag enligt de källor som finns begås av muslimer. Ingenstans påstod hon att alla muslimer bär moralisk skuld till detta, vare sig kollektivt eller som individer. Ska man skuldbelägga andra för ”kollektivt skuldbeläggande” är det bra om man återger deras ståndpunkt på ett korrekt och rättvist sätt. Det gör inte Norberg.

När man anklagar andra för djupt omoraliska saker som främlingsfientlighet och kollektiv skuldbeläggning av invandrare så finns det en rättsäkerhetselement att vara sakligt och korrekt återge vad de skrivit. Det har Norberg knappats gjort, han smutskastar Neudling och tillskriver obehagliga henne åsikter hon aldrig utryckt för att göra det (tillfälligt) lättare för sig.

Han frågar vidare:

“Är ”etniska svenskar” immuna mot antisemitism?”

Är Norberg och D-S immuna mot logik? Att andelen med antisemitiska åsikter är högre bland muslimer (enligt svenska staten drygt 10 ggr högre) betyder inte att den är noll bland svenskar, vilket Neudling givetvis heller aldrig påstått. Överrepresentationen 1:10 räcker gott för att invandring från muslimska länder ska ha lett till en dramatisk ökning av antisemitismen i Malmö. Detta problem med ökad rasism är det dock enligt Norberg inte legitimt att prata om.

Vi fortsätter:

 “Det är försåtligt att välja ett enda år som utgångspunkt för en analys av långsiktiga trender, och det ger en falsk bild av en flodvåg”

Slutsatsen att Malmö har haft snabb inflyttning av invandrare ändras inte om du väljer ett år eller 5 år. Om namn-proxyn “ger en falsk bild”, var är Norbergs siffror som visar den korrekta bilden som motbevisar att Malmö har hög andel invandrare från muslimska länder? I Malmö hade år 2011 enligt SCB 41% av befolkningen utländsk bakgrund, till stor del från muslimska länder. År 2002 var andelen 32%.

Liberalism består inte bara av sentimentala ideal, en viktig (kanske den viktigaste) komponent är upplysningstidens ideal om Förnuft, om rationalitet och fri analys som grunden för beslutstagande. Det är allt tydligare att det finns en spänning mellan dessa ideal och den utopiska tanken på fri invandring.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.