book-cover

MassUtmaning

Beställ

Att Skriva Etnisk Svensk är Inte Kollektivt Skuldbeläggande av Invandrare

En viktig del av i Johan Norberg och Dilsa Demirbag-Stens artikel var anklagelsen att Paulina Neuding ägnade sig åt kollektivt skuldbeläggande:
 
 “Neuding gör sig skyldig till både ett kollektivt skuldbeläggande och friskrivande på en gång”. 
Kollektivt skuldbeläggande är trots allt ett relativt väl definierat begrepp. Så här definierar Wikipedia “guilt”. 

“Guilt is the state of being responsible for the commission of an offense”
Kollektivt skuldbeläggande innebär att man anser att alla medlemmar i en grupp är ansvariga även för brott som utförts av en fåtal. Kollektiv skuld är ett historiskt sett vanligt koncept. Liberaler accepterar dock inte kollektiv skuld, en individ är bara ansvarig för sina egna handlingar.
Om Paulina Neudling eller Per Gudmundson hade skrivit att den överväldigande majoritet av muslimer/invandrare som inte begår brott och inte ägnar sig åt anti-semitiska handlingar har en kollektiv skuld för vad andra gör så hade det mycket riktigt varit antiliberalt och omoralisk.

Problemet för Norberg och D-S är dock att att vare sig Gudmundson eller Neuding har påstått detta. Anklagelsen bygger istället på ett logiskt misstag från Norbergs och D-S sida. Neuding skrev att “the violence and harassment is increasingly a consequence of immigration from the Muslim world.” Denna kausala analys har ingenting med kollektivt skuldbeläggande att göra.

Här är tesen mer utförlig artikulerad: Bland invandrare från muslimska länder är den minoritet som begår anti-semitiska brott högre än bland infödda svenskar. Därför tenderar en ökad andel invandrare från muslimska länder att öka förekomsten av anti-semitiska brott, då gruppen med högre andel antisemiter blir en större del av befolkningen (givet att infödda svenskars anti-semitism inte minskar till följd av invandringen).

Ingenstans i sin artikel påstår Neuding att de muslimer som inte begår anti-semitiska brott har ett ansvar eller kulpabilitet för detta. Samtidigt är det en oomtvistlig logisk följd av hennes analys att “the violence and harassment is increasingly a consequence of immigration from the Muslim world.”  Invandring kan ha negativa eller positiva konsevenser utan att alla eller majoriteten av invandrarna deltar eller är på något sätt ansvariga.
“Invandring orsakar X” och “Alla invandrare har ansvar för X” är två i grunden helt orelaterade teser.  I vare sig Gudmundsons eller Neudings argument förutsätts det att andelen anti-semiter/brottslingar är 100% bland muslimer/invandare eller 0% bland infödda svenskar. Det har Gudmundson och Neuding givetvis heller aldrig påstått.

D-S och Norberg gör ytterligare ett misstag när de bemöter  Neuding genom att fråga:  “Är ”etniska svenskar” immuna mot antisemitism?” samt när de skriver “Skuld går inte i arv och bärs inte kollektivt. Men av något skäl har det blivit legitimt att tala i kollektiva termer om invandrade personer”. 
Men som visas ovan stämmer det inte att man genom att “tala i kollektiva termer om invandrade personer” logiskt sett skulle dra slutsatsen att man anser att skuld går i arv eller bärs kollektivt.

Det är intressant att notera att Johan Norberg själv upprepade gånger pratat om invandrare och svenskar i kollektiva termer. Här skriver han tex.:
 “CRIME – WE´RE AN EXPORTER: Many expected that EU expansion one year ago would result in a wave of crime when poor eastern Europeans came to Sweden and other countries to steal. But according to the Swedish police that didn´t happened. Instead imported crime has actually been reduced since then. Criminals already knew their way here, and didn´t benefit from open borders. The exception to the rule goes in the other direction – Swedish criminal MC-gangs are right now expanding among our Eastern neighbours.” 
Har Norberg moralisk rätt att “tala i kollektiva termer om invandrade personer”, i det här fallet genom att påstå att östeuropeisk invandring inte har ökad brottsligheten medan svenska kriminella Mc-gäng ökat den i östeuropa?  Givetvis får han det! Ingen examination av invandring är möjlig utan att tala i kollektiva termer, eftersom invandring är ett kollektivt fenomen. Kollektiva termer som “arbetslösa” “företagare” “pensionärer” “kvinnor” är nödvändiga för att kunna prata samhällsfrågor.
Invandrare har genomsnittliga statistiska egenskaper som skiljer sig från genomsnittet för infödda svenskars. Därför har invandringen ekonomiska och sociala konsekvenser, som i de flesta fall beror på vad en delmängd invandrare gör (eller inte gör). Norberg tror exempelvis att de ekonomiska konsekvenserna nästan alltid är positiva – det gör inte jag – men hursomhelst baseras båda våra argument på att analysen görs hanterbar genom att vi aggregerar. Alternativet, att göra 1.5 miljoner individuella analyser för varje enskild invandrare, är inte rimligt.

Att “tala” om invandrare i grupp, inklusive diskussion om invandringens konsekvenser, är helt enkelt inte samma sak som att kollektiv skuldbelägga alla invandrare. Jag frågade på Facebook Dilsa Demirbag-Sten:  “Jag skulle uppskatta ett citat fran Neudings korta artikel som belägger din centrala anklagelse “Neuding gör sig skyldig till både ett kollektivt skuldbeläggande”. 


Dilsa Demirbag-Sten svarade (och gav tillåtelse till mig att publicera svaret):  

“Att använda namnet Muhammed och definitionen “etniska svenskar” för att beskriva ett “värderingsproblem” är att kollektivt skuldbelägga. Exakt vilka värderingar är det alla “Muhammeds” förutsätts ha? Att döma människor utifrån askriptiva variabler är att hålla dem ansvarig för ngt de inte har valt dvs negativ särbehandling. Något som i rättssammanhang klassas som rättsvidrigt. Berätta på vilket sätt blir Muhammed från Syrien, som lever i flykt från en diktatur och vill in i Sverige, behjälpt av er kollektiverande analys? Vad är hans brott? Att han råkar ha ett namn eller föddes av arabiska föräldrar? Försvinner problemen om han byter namn till Thomas?” 

I stället för det citat jag bad om som skulle belägga anklagelsen skriver D-S: “Att använda namnet Muhammed och definitionen “etniska svenskar” för att beskriva ett “värderingsproblem” är att kollektivt skuldbelägga.” 

Men Neuding anklagade bara de invandrare som begår anti-semitiska hatbrott för värderingsproblem, inte alla invandrare, när hon kritiserade att det svenska offentliga samtalet särbehandlar hatbrott som begås av utsatta grupper så som muslimer.
Således var det allmänna intrycket innan Neuding skrev sin artikel att anti-semitism i Malmö huvudsakligen hade med t.ex. nynazism att göra. Sydsvenskans artikel om anti-semitism i Malmö vilket anses anses ha gått långt genom att citera en person som skriver “Det finns problem in Malmö idag, mellan judar och muslimer” finns ändå ordet “nazist med fyra gånger. Detta trots att nynazister det enligt judiska församligen samt enligt Brå inte längre står för huvudproblemet.    

Här är det relevanta stycket från Neudings artikel, som jämförelse: “hate crimes committed by members of the immigrant community are rarely described as a matter of values”. 

Det mest anmärkningsvärda är dock att Demirbag-Sten anser att de som använder sig av begreppet “etniska svenskar” därmed kollektivt skuldbelägger. Etnicitet är inte ett rasistiskt begrepp. Det identifierar i regel en gemensam identitet, ofta kopplad till att man delar historia, kulturarv och språk.
Begreppet är centralt i de flesta samhällsvetenskapliga fält, eftersom det är ytterst användbart för att analysera världen. Google Scholar (en sökmotor för akademiska publikationer) ger 1.370.000 (!) referenser till att akademiska verk användt sig av begreppet etnicitet, och ytterligare drygt två miljoner träffar för etnisk (engelska “ethnicity” samt “ethnic”).

Den svenska diskrimineringslagen baseras också på etnisk tillhörlighet, definitionen av direkt diskriminering är:  “att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan …om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet…“
  

Om man anser att etniciteten ”svensk” inte längre existerar och i kan rimligtvis inte heller etniciteterna Palestinier, Tibetan, Sami eller Kurd existera. D-S går ännu längre och menar att de som använder begreppet “ethnic Swedes” på något sätt kollektivt skuldbelägger muslimer. Jag har väldigt svårt att se den logiska kedja som skulle kunna rättfärdiga det påståendet.

D-S fortsätter:  “Exakt vilka värderingar är det alla “Muhammeds” förutsätts ha?”

Men Neuding påstod aldrig att “alla” Muhammed har samma värderingar. D-S har själv, kanske av misstag, lagt in ordet “alla” i sin tolkning, det vill säga hon kommenterar något som Neuding aldrig har sagt. 

Låt oss här även diskutera användandet av det indirekta måttet ‘barn som heter Muhammed’. Jag förstår att det kan ha negativa associationer för D-S. Å andra sidan är siffran i sig samt användning av den som en proxy för befolkningsutveckling helt harmlös. CNN och BBC har tex. båda skrivit stories som handlar om att Muhammed blivit det vanligaste eller näst vanligaste namnet bland nyfödda och kopplat det till en ökning av andel muslimer.     

Till saken hör att Neudings kontroversiella proxy faktiskt fungerar. Andelen muslimer i Malmö har ökat snabbt, vilket måttet ”andel döpt till Muhammed” fångar. Norberg och D-S har således fel när de skriver att “Det är försåtligt att välja ett enda år som utgångspunkt för en analys av långsiktiga trender, och det ger en falsk bild av en flodvåg”. 

Som jag frågade, och som Norberg valde att inte besvara, var är då deras korrekta siffror som visar att andel Muslimer i Malmö inte har ökat? Notera att ordet “flodvåg” är Norbergs och D-S, inte något som Neuding skrev.  Att liksom CNN och BBC använda namnet Muhammed som ett proxy för att illustrera att andelen Muslimer i Malmö är hög och ökande är inte heller att tillskriva kollektivt ansvar. Låt mig återigen använda Wikipedia:

 “In statistics, a proxy variable is something that is probably not in itself of any great interest, but from which a variable of interest can be obtained. In order for this to be the case, the proxy variable must have a close correlation, not necessarily linear or positive, with the inferred value.”    
D-S skriver vidare;
“Att döma människor utifrån askriptiva variabler är att hålla dem ansvarig för ngt de inte har valt dvs negativ särbehandling.”
Helt Korrekt. Problemet för D-S är dock att Neuding i den artikel hon skrev aldrig dömer eller håller någon ansvarig för något de inte har gjort, de enda hon dömer är explicit just de som begår anti-semitiska brott, personer som utfört brotten och därför förtjänas att dömmas. (egentligen är de hon klandrar främst de i etablissemanget som tiger om vad som händer i Malmö, då media har blinda fläckar för hatbrott utförda av andra än svenska nynazister).
Så till Johan Norbergs försvar av DN-debatt artikeln som exploderat i ansiktet på honom: 
“jag tycker att man väl ”får” tycka vad man vill, inklusive att man ska höja skatterna, särskriva sammansatta ord eller begränsa invandringen. Det vi säger är att vi är emot det och tänker ta intellektuell strid mot dem som vill det.”
OK. Så var är det intellektuella striden?

Neuding’s artikel bidrog substantivt genom att lära oss att de omdebatterade anti-semitiska dåden i Malmö huvudsakligen begicks av muslimer. Jag hade aldrig sett detta skrivet rakt ut i någon tidning tidigare, tvärtom gav de fortfarande indirekt intrycket att det fortfarande främst handlar om nynazisters dåd.
Per Gudmundsons artikel om brottslighet visade att 68-vänsterns teori om att invandrares överrepresentation i brottslighet inte existerar eller beror på låga inkomster eller krig verkar fel. Överrepresentationen huvudsakligen kvarstår när man jämför invandrare och infödda svenskar med samma inkomster och socioekonomisk bakgrund.
I jämförelse med Neuding och Gudmundson ter sig Norbergs artiklar inte speciellt intellektuellt ambitiösa. Han väljer att inte konfrontera sakfrågorna, t.ex. Neudings poäng om ökad antisemitism eller Gudmundssons poäng om problem med högre brottslighet bland invandrare. I stället går artiklarna främst ut på att missförstå statistiska generaliseringar som metod för samhällsanalys och sen använda missförstånden som grund för moraliska fördömanden.
Det närmaste ett substantivt bidrag till samtalet Norberg och D-S kommer är när de i ytterligare ett defensiv artikel i Newsmill skriver att “utanförskap, fattigdom och arbetslöshet kan förklara“ överrepresentation i brottslighet och anti-semitism

Den raport av Brå från 2005 som Gudmundsson samt Norberg och D-S själva citerar visar att så inte var fallet. Detta genom att förutom kön och ålder kontrollera för boende och socioekonomisk status inklusive utbildning och förvärvsinkomst. Invandrares överrepresentation sjunker endast något och kvarstår huvudsakligen, vilket visar att dessa faktorer inte räcker för att förklara överrepresentation (i varje fall om Brå lyckats mäta de rätt). Rapporten anger att Brå “has subjected the material to a standardization procedure in relation to gender, age, level of education and  occupational income. …. Once the material has been standardised in this way, the level of relative risk among those  born abroad is reduced from 2.5 to 2.1.”

Om Norberg ägnar sig åt “intellektuell strid” kunde han bland alla dessa ord gett oss sina källor för sitt påstående att man trots detta ska fortsätta söka svaret för överrepresentation i fattigdom.

Det hade varit ännu mer intressant med belägg för Norbergs D-S tes att “fattigdom och arbetslöshet” räcker för att förklara varför anti-semitiska åsikter är drygt 10ggr vanligare bland muslimer än infödda svenskar, och ca 4ggr vanligare bland just muslimer än andra invandrare, (vars genomsnittliga inkomster inte skiljer sig speciellt mycket från muslimska invandrare).
Det gäller särskilt som antisemitism knappast är vanligare i extremt fattiga Afrika och Indien än exempelvis relativt välmående Saudiarabien och Turkiet. I Indien hade enligt en mätning av Pew 32% negativ syn på judar, i Tanzania 39%, I Turkiet 76% och runt 90-99% i arabvärlden. 

Norberg menar generöst nog att alla “får” tycka som de vill. Tack Johan! Men debatten skulle bli mer givande om vi fokuserade mer på sakfrågorna och mindre på tyckande samt ogenerösa och i vissa fall ologiska tolkningar av vad andra har skrivit.

Comments are closed.