Polisens internrapport om massövergreppen i Kungsträdgården

We are Sthlm är en årlig ungdomsfestival sponsrad av kommunen som äger rum i Kungsträdgården. Festivalen blev uppmärksammad för de sexövergrepp som begicks 2014 och 2015 av gäng av unga män. Massövergreppen 2015 var kända av både polisen och Dagens Nyheter men mörkades fram tills avslöjandet om Köln januari 2016. Polisen fick kritik för mörkläggningen. Aftonbladet skrev exempelvis:

”Trots att polisen kände till övergreppen beskrev man utåt festivalen 2015 i lugna ordalag. ”Det har varit förhållandevis få brott och få omhändertagande med tanke på deltagarantalet”. Enligt Södermalmspolisens chef Peter Ågren, då kommenderingschef för festivalen, är en av anledningarna att man inte har berättat om övergreppen att man inte vill underblåsa rasism. – Det här är en öm punkt, vi vågar ibland inte säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna.”

Polisen har aldrig tydligt rapporterat gärningsmännen ursprung. Presschef Varg Gyllander kritiserade tvärtom media för att rapportera att gärningsmännen främst hade Afghansk ursprung:

”Jag var själv inte i Kungsträdgården och kan därför inte bedöma hur läget var eller om det handlade om afghanska ensamkommande flyktingbarn, det kan förvisso vara så, men inte enligt anmälningsstatistiken. Det är inte vår sak att gå ut med etnicitet och medierna har återgett en onyanserad bild av sanningen.”

Gärningsmännens ursprung blev även aktuellt i samband med Polisens armbandskampanj “Tafsa inte”, som bygger på premissen att normer som sanktionerar sexuella ofredanden är ett kollektivt fenomen i Sverige. Polisen förklarade i samband med kampanjen:

“Nina Rung, som utreder våld och sexualiserat våld mot barn, uppmanar ungdomar att tänka efter och ta sitt ansvar.– Man kan göra stor skillnad. Tänk på vem du själv vill vara.”

På social media försvarade Nina Rung armbandskampanjen “Det har då visat sig att 1 procent av de ensamkommande flyktingarna har stått för ungefär 1 procent av brotten på festival. Vi behöver därför fokusera på de andra 99 procenten där de allra flesta brott begås”

En källa inom polisen läckte information om polisens internrapport om Stockholmspolisens hantering av We are Sthlm.

leak

Med hjälp av referensnumret har jag begärt ut rapporten med en detaljerad bild om övergreppen. Rapporten kan laddas ned här. Utdrag:

“En stor problemgrupp under kvällen har varit  ett ungdomsgäng om ca 50 personer. Dessa är s.k. ensamkommande flyktingungdomar, företrädesvis från  Afghanistan.  Flera  ur gänget greps för sexuella ofredanden. Gänget stod även för merparten  av  bråken  under  kvällen,  bl.a .  det  då   målsäganden fick armen avslagen. Gänget återkommer varje kväll och de gripna släpps ut ganska snabbt efter införandet. Kommenderingen försöker arbeta offensivt och riktat mot denna gruppering, men upplever att varken rättsväsendet eller samhället i övrigt har de verktyg som krävs för att förhindra att dessa unga män återfaller i liknande brottslighet.”

“Stora ungdomsgäng har sökt konfrontationer med varandra under kvällarna. En polisiär framgång har varit att snabbt identifiera och omhänderta anförarna, varpå läget då lugnar sig avsevärt. Gängen har i år varit lite större och äldre än tidigare år (ca 50-tal, 16-20 år). Mest  utåtagerande har ett ungdomsgäng av s.k. ensamkommande flyktingungdomar varit, de flesta från Afghanistan. Även ett gäng med Marockanska ungdomar har varit mycket våldsaktivt”

“Aktuella brottsutredningar

Efter festivalen sammanställdes en förteckning över de 20 ärenden om sexuellt ofredande som kunde härledas till We Are Sthlm. Ett av dessa ärenden skiljer sig från de övriga i så mening att det anmälda ofredandet bestod i att den utpekade gärningsmannen var en äldre man av svensk härkomst som hade fotograferat flickor på ett närgånget sätt.

Övriga 19 ärenden företer vissa betydande likheter. Detta i så mening att samtliga målsägande är flickor födda 1999-2002, att gärningsmännen – med undantag för två ärenden där det saknas signalementsuppgifter och ett ärende där gärningsmannen bara uppges ha “svart kort hår, ljus i hyn” – anges vara av utländsk härkomst, samt att alla anmälda brott bestått i att gärningsmännen tafsat på målsägandenas bröst, rumpa eller skrev samt, i några fall, även kysst henne eller försökt knäppa upp eller dra av hennes byxor.

I nyssnämnda 19 ärenden har åtta gärningsmän gripits. Deras födelsetider är angivna till perioden 1998-2001 med undantag för en man som uppges vara född 1981. Tre av dessa utpekade gärningsmän är svenska medborgare av utländsk härkomst. En gripen person anges ha tolkbehov på persiska, vilket är ett språk som främst talas i Iran. Övriga gripna är antingen afghanska medborgare eller så har de tolkbehov på dari som är ett av två officiella språk i Afghanistan”

Hundra procent av kända gärningsmän för tafsandet i Kungsträdgården hade utländsk bakgrund. Detta har Polisen aldrig tydligt talat om. Fyra eller fem hade Afghansk bakgrund. Polisens rapport tydliggör inte om gärningsmannen med persiskt tolkbehov var iransk medborgare eller Afghan uppvuxen i Iran. Ytterligare tre identifieras som svenska medborgare av utländsk härkomst.

Detta har varit känt inom Polisen sedan flera månader. Statistiken mörkades ändå i samband med Tafsa-Inte kampanjen på Polisens hemsida: “Efter händelserna på bland annat festivalen We are Stockholm 2015 tog polisen fram en nationell lägesbild och åtgärder för att förebygga och utreda sexuella ofredanden bland unga i publika miljöer. Lägesbilden visade bland annat att det finns ett stort mörkertal och att den genomsnittlige gärningsmannen när det gäller sexuellt ofredande mot flickor är män mellan 15 och 25 år”

Polisens frikänner sig själv för hanteringen av We are Sthlm, inklusive mörkläggning. Myndigheten medger att de har hemlighållit gärningsmäns ursprung, men menar att detta inte är mörkläggning: “Det får därför inte förekomma att polisväsendet sprider information som tex. ger ett i objektiv mening fördomsfullt intryck”

Korrekt statistik är inte fördomar. När polisen tidigare fått kritik för fördomar har det rört sig om spekulationer där allmänheten vagt varnas för exempelvis Rumäner. Statistik om gärningsmän är vare sig en fördom eller problem för personlig integritet. Att Polisens företrädare offentligt spridit en felaktig bild av gärningsmännens ursprung är däremot brott mot myndigheters skyldighet att vara saklig.

Polisens strategi mot ofredanden baseras på premissen att det rör sig om breda normer bland män i Sverige samt att fler anmälda övergrepp beror på ökad anmälningsfrekvens. Polisens egna data pekar tvärtom på ökning av Taharrush koncentrerad bland män med utländsk bakgrund. Detta har polisen hållit hemligt för att lättare försvara sin egen analys av fenomenet, vilket inte är lämpligt agerande för en opartisk myndighet.

Årets We are Sthlm är pågående och fortsätter till lördag. Trots att Polisen har varit förvarnad har antal anmälningar om sexuella övergrepp strömmat in i en takt som ser ut att överträffa både 2014 och 2015. Polisens redovisar inte detaljer om gärningsmännens ursprung, och förklarar ökning av antalet ofredanden med högre anmälningsbenägenhet.

Exciting new book by my brother: Debunking Utopia

As you have noticed, I have barely blogged this year, only writing short posts on Facebook. The reason is that I am prioritizing the book I am working on. It has taken a long time, but should be finished soon. I apologize for the delay, and hope readers will find the extra time and effort went to good use. In the meanwhile my brother Nima has released a new book “Debunking Utopia: Exposing the Myth of Nordic Socialism”

Nima is not only younger but a faster writer, this is a follow up to his hit book Scandinavian Unexceptionalism, cited in among others The Economist, The Daily Telegraph and Forbes Magazine.

The thesis of Debunking Utopia is that the admirable social outcomes and economic sucess of Nordic countries often predate the welfare state, and are not entirely a consequence of welfare state policies. The sucess should rather be explained by cultural features of Nordic societies such as high trust, work ethic and norms about individual responsibility. As an example, in the dicussion on the causal effects of health care policies a few years ago I poined out that life expectency was higher in Sweden than the United States already in 1900.

bild1

Scandinavian countries were uniquely successful already in 1960, when their tax rates were not far above that of the United States were. These countries were highest or among the highest in global rankings of outcomes long life span and low child mortality, which are today often cited to prove the beneficial effect of the welfare state.

nima2

Nima book updates my 2010 comparison of Scandinavia and other western european countries with Americans of Scandinavian ancestry in terms of earnings. The argument is again arguing that the favorable outcomes of the latter compared to other American groups is due to culture and social capital. nima3

An article by Nima in National Review argues: “American admirers of Nordic-style social democracy argue that by copying social-democratic policies, the U.S. will copy Nordic social success. But is this true?…It was mainly the impoverished people in the Nordic countries who sailed across the Atlantic to found new lives. And yet, as I write in my book, Danish Americans today have fully 55 percent higher living standard than Danes. Similarly, Swedish Americans have a 53 percent higher living standard than Swedes….

Perhaps even more astonishing is that Nordic Americans are more socially successful than their cousins in Scandinavia. They have much lower high-school-dropout rates, much lower unemployment rates, and even slightly lower poverty rates. Similarly, immigrants to the Nordic countries fare worse than those to the U.S. with regard to employment, self-reported health, and the school results of their children. In short: What the American Left admires about the Nordic countries clearly has less to do with their social-democratic welfare states than with the exceptional culture in these historically Protestant societies”

Another topic dicussed in Nimas book include the difficulty Nordic countires have experienced in integrating immigrant. Those who find the topics interesting can order Debunking Utopia from his publisher WND Books, Barnes & Noble or Amazon. I am proud to note that my younger brothers book has already reached top lists for political topics on Amazon, and is currently number one best selling book in the segment on utopia.

amazon

Ny bloggdesign

Den nya bloggen är äntligen klar. Ett nytt funktion är en Youtubekanal med bland annat hela NRKs reportage om svenska utanförskapsområden.

nrk

Reportrarna Anders Magnus och Mohammed Alayoubis skakande reportage har blivit uppmärksammat i ibland annat Expressen, GP, Dagens Samhälle, DN, SVT, danska Berlingske och finska YLESydsvenskans Mats Skogkär:

”Två norska journalister besökte Stockholmsförorterna Rinkeby och Husby. Där blev de bortjagade från ett kafé när de skulle göra en intervju, möttes av stenkastning när de skulle skildra polisens vardag. Deras reportage sändes i söndags i NRK, norsk public service-tv, och föregicks av svarta löpsedlar och krigsrubriker i den norska pressen. Sverigebilden fick sig en törn. Igen. Som en “krigszon”, var omdömet från en av journalisterna, Mohammed Alayoubi.

Reportageteamet från NRK hade sökt sig till ett kafé i Husby för att intervjua nationalekonomen Tino Sanandaji om svenska integrationsproblem. Men intervjun avbröts snart av maskerade män som krävde att få veta vad de gjorde där. Efter hand blev de allt aggressivare. Till sist tvingades journalisterna och Sanandaji fly från kaféet…

Varför de hotfulla, maskerade unga männen skulle spela något slags teater, varför de skulle välja att leva upp till andras fördomar, är svårt att förstå. Det finns en annan, enklare och mer sannolik förklaring: de beter sig som kriminella för att de är kriminella.

De vill inte att journalister ska rapportera om deras förehavanden, skildra vad som händer. De vill kunna styra och ställa. Och de vill framför allt ha bort polisen. Det är, som det också konstateras i NRK:s reportage, ett maffiatänkande. Det handlar om territorium. Målet för de kriminella är att skapa ett område där deras regler gäller, där deras ord – inte lagen – är lag, där de bestämmer vilka som får komma och gå, vem som får intervjua vem och om vad”

Delar av reportaget har ännu inte uppmärksammats. Exempelvis har jag inte sett någon diskussion om uppgiften att parkeringsbolag av personalsäkerhetsskäl inte låter parkeringsvakter arbeta på eftermiddag eller kväll i Rinkeby:
”Politibetjent i Stockholm-politiet Biljana Flyberg forteller til NRK at parkeringsselskapene er blant dem som ikke tar sjansen på å ha vakter ute om ettermiddagen og kvelden i områder som Rinkeby og Tensta, forsteder til Stockholm. – Etter lunsj en gang forandres lokalsamfunnet. Om ettermiddagen kommer de flere ungdommer, og da kan parkeringsvaktene bli jaget bort eller angrepet. Dermed synes parkeringsselskapene ikke at de kan garantere for sine ansattes arbeidsmiljø, sier Flyberg”

Jag intervjuades i norska Morgenbladet, som ironiskt nog tycker att jag är politiskt korrekt! Orsaken är att jag inte höll med om beskrivningen att Rinkeby karaktäriseras av “krigsliknande förhållanden”. Det har naturligtvis inget med politisk korrekthet att göra utan på att jag vill använda begrepp exakt, det är enorm skillnad mellan krig och kriminalitet. Intervjun:

Du säger enligt NRK att det finns 55 No Go zoner i Sverige?

– Siffran är baserad på en polisanmälan, men polisen inte använda det uttrycket. Det finns en diskussion om ordet. Men polisen sade att det finns områden där kriminella gäng har en stor inverkan. På de lokala språken är de av någon som kallas “no go zoner”.

– Det låter som krigsliknande förhållanden?

– Nej, det är överdrivet.

Chockad, kan vi konstatera att även Sanandaji nu tydligen har förlamad av en sådan politisk korrekthet som han inte vågade säga sanningen. Vi kan bara spekulera om orsakerna. Rädsla för att förlora ditt jobb? Rädsla för våldsamma attacker från extremister? När det gäller bl a att det fortfarande är en krigsliknande förhållanden, fortsätter han:

– Det är illa, men man får inte missbruka ordet. Man kan smidigt gå runt i Rinkeby dagtid utan att attackeras. Problemet uppstår på kvällen, om man är en ambulans eller polis, eller tillhör motsatta gäng.

– Sweep problemen under mattan?

– Definitivt. Det är talande att bara NRK visar detta. Inte en enda gång i Iran, där jag kommer ifrån, kan alla problem sopas under mattan, som alltid kommer att visas i media, men det finns saker som nästan aldrig nämns i svensk media. Norska medier skriver mer om problemen i våra förorter än svenska media gör sig.

– Vi norrmän skrev mer om detta än svenskarna själva?

– Ja, vissa fall skrivs mer om den norska och danska medier. Ett exempel är händelsen i Kungsgården i Stockholm, där invandrar pojkar angriper unga flickor några år tillbaka. Det var mer skisserat på den norska hemsidan Journalisten.no än i vissa svenska medier. Jag var tvungen att sitta med Google translate och översätta från norska att ta reda på vad som verkligen hände i Stockholm”

Gäst i “Den obotligt optimistiska integrationspodden”

Li Jansson är Almegas expert på integrationsfrågor. Jag gästar senaste avsnittet av hennes intervjuserie “Den obotligt optimistiska integrationspodden”. En bra 45 minuter lång samtal där vi hann gå in på djupet om frågor kring arbetsmarknadsekonomi och invandring. Notera en rättelse: 38 minuter in i programmet diskuterar jag antal asylsökande men säger felaktigen ”beviljades asyl”.

Sky’s the limit: ny prognos för asylkostnader

2016 års Vårbudget är nu ute. Den innehåller mycket intressant data om olika frågor som jag kommer att skriva om framöver. Låt oss börja med vårbudgetens största nyhet, kostnaderna för initial mottagning av flyktingar.

Att kostnaderna skulle öka har varit klart länge, men det är först nu vi har en exakt prislapp. Migrationskostnader var historiskt en relativt perifer utgiftspost men är idag avgörande för statsfinansernas utveckling. Ur Statsbudgeten: ”En stor del av utvecklingen av de offentliga finanserna framöver styrs av utvecklingen av migrationen. En särskilt stor utmaning är att på ett samhällsekonomiskt ansvarsfullt sätt finansiera de kostnader som den kraftiga ökningen av antalet asylsökande 2015 innebär” samt “Utvecklingen av antalet asylsökande kommer att ha stor betydelse för finanspolitikens inriktning framöver”

Notera som vanligt att budgeten inte separat räknar på invandrares långsiktiga välfärdsutgifter som sjukvård och skola. Det som redovisas är de första årens kostnader för asylmottagning, det mesta i form av Migrationsverkets driftsbudget och Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag. Mer djupgående studier visar att invandring i Sverige utöver detta lett till långsiktiga nettokostnader då gruppen betalar in mindre i skatt än utgifter för välfärd och transfereringar.

Kostnaderna är uppdelade i utgiftsposterna ”Migration” samt  ”Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering”. Den senare utgörs består trots namnet nästan uteslutande om just asylmottagning och bara till någon enstaka procent går till jämställdhet. Dessa utgiftsposter ökar som förväntat kraftigt.

xxx

Budgetens bilaga innehåller en informativ tabell som sammanfattar samtliga budgeterade utgiftsposter mellan år 2005 och 2020. Kostnaden för asyl och etablering har ökat från ca 11 miljarder kronor år 2005 till 25 miljarder 2014 och ca 70 miljarder i år.

bilaga

I slutet av förra året kom regeringens Ändringsbudget med anledning av flyktingsituationen” som föreslog “ökade utgifter med 11 miljarder kronor. Merparten av detta är ett tillfälligt stöd till kommunerna och det civila samhället för att kunna hantera den rådande flyktingsituationen”. Detta ”resurstillskott på totalt 10 miljarder kronor till kommuner, landsting och civilsamhället” kommer varje år framöver och bör inkluderas i kostnaderna. Inklusive extra pengar till kommuner blir kostnaderna för asylmottagning ca 80 miljarder i år och mellan 87 och 89 miljarder kronor per år 2017 till 2020.

Totalsumman 2015 till 2020 hamnar i så fall på imponerande 478 miljarder kronor. Notera att detta är över flera år och ska ställas mot över sju tusen miljarder i intäkter under samma period, folkhemmet kommer inte att ruineras. Regeringen har redan skurit kraftigt i andra utgiftsposter som ulandshjälpen för att delvis finansiera invandringen. Efter införandet av id-kontroller och förstärkt gränsskydd föll antal asylsökande med ca 95 procent. Om Sverige håller fast vid dagens linje kommer kostnaderna på sikt att sjunka.

Nedan finns en graf med kostnaderna för utgiftsposterna Migration och Etablering samt resursförstärkning till kommunsektorn, justerat för inflation. Utgifterna i grafen är i 2016 års kronor och justerar för att en del av ökningen i utgifterna framöver är inflation.

cost

80-90 miljarder kr per år kan jämföras med UNHCRs finansiering förra året på knappt 30 miljarder kronor för ca sextio miljoner på flykt. Budgeten för FNs flyktingorgan är dubbla detta, men de fick som vanligt endast in hälften av vad de begärde: “by the end of 2015, the Office anticipates being able to cover only 47 per cent of its comprehensive budget. Thus, more than half of the needs of populations of concern will remain unaddressed, further exacerbating their vulnerability; contributing towards onward displacement; and undermining the potential stabilization of crises and the ever more challenging search for sustainable solutions”. 80-90 miljarder kr kan också ställas mot världens samlade humanitära bistånd på, mathjälp, nödhjälp, flyktingprogram, medicinsk bistånd och annat på uppskattningsvis 20-30 miljarder dollar per år.

un

Andra sätt att utrycka summan som många kanske har lättare att relatera till är att 80-90 miljarder kr motsvarar ungefär en miljard quattro stagionis med Fanta eller ca tio gånger Sveriges årliga rödvinsförsäljning.

Läckta interndokument om arbetet i regeringskansliet

Imorgon 13 april släpps vårpropositionen. En anonym källa inom regeringskansliet har läckt prememorior till bloggen som ger en intressant inblick i arbetet med vårbudgeten. Dokumenten kan läsas nedan, det senare uppdelat i två filer av utrymmesskäl.

Budget

Arbetslöshet_del1

Arbetslöshet_del2

Inför nästa budgetproposition får departmenten skarpa mandat att omprioritera för att hantera utgiftsökningen. Finansdepartementets statssekreterare Max Elger medger i ett brev till samtliga statssekreterare: ”Det stora antalet asylsökande innebär oförutsedda och på kort sikt ofrånkomliga utgiftsökningar. För att säkerställa marginaler under utgiftstaken krävs kostnadskontroll på alla områden.”

Det är sedan tidigare beslutat att ett sekretariat etableras för att samordna effektiviseringar och besparingar inom alla departement: ”Verksamhetsöversynerna är en möjlighet för departementen att med stöd av sekretariatet ta fram underlag till regeringen som identifierar effektiviseringar och möjligheter till minskade kostnader för staten, för att på så sätt frigöra resurser för nya reformer.”

Även när det gäller arbetslöshet finns en centraliserad mobilisering där finansdepartementet begär att samtliga departement ska delta i arbetet: ”Målet för regeringens sysselsättningspolitik är att arbetslösheten i Sverige ska vara den lägsta i EU 2020. Arbetslösheten ska minska genom att antalet personer som arbetar och antalet arbetare timmar i ekonomin ökar. Som ett led i detta arbete har varje statsråd tilldelats ett kvantitativt beting om åtgärder för lägre arbetslöshet. Betinget avser åtgärder inom respektive statsråds ansvarsområde.”

En intressant fråga är hur interna riktlinjer hanterar frågan om riktig reduktion av arbetslöshet kontra trixande med definitioner. Överlag tycks fokuset glädjande nog vara på faktisk arbetslöshet. Direktiven till departmenten säger exempelvis:

”Statistikeffekt. Åtgärder som genom sin utformning innebär at individer byter status från arbetslöshet till sysselsättning eller till utanför arbetskraften innebär att arbetslösheten minskar under den tid som individen befinner sig i åtgärder. Detta kallas statistikeffekt och påverkar inte arbetsmarknadens funktionssätt. Ett exempel på detta är utbildningsåtgärd som innebär att arbetslösa byter kategori till “utanför arbetskraften”. Så länge de deltar i åtgärden räknads de inte som arbetslösa i den mån de inte längre söker arbete. Om inte utbildningen har några effekter på deras chanser att få ett jobb i framtiden (behandlingseffekt, se ovan) har inte åtgärden någon varaktig effekt på individens arbetslöshetsrisk.”

Det finns dock passage där direktivens fokus är på arbetslöshet som mått snarare än riktiga jobb: ”Åtgärder som innebär att personer som befinner sig utanför arbetskraften får sysselsättning har i stort sett ingen effekt på arbetslösheten. Åtgärder som exempelvis ökar sysselsättningschanser för personer över 65 år kan påverka sysselsättningsgraden men kommer endast marginellt minska arbetslösheten då alternativet till sysselsättning för denna grupp är att vara utanför arbetskraften som pensionärer.”

För pensionörer är detta kanske inget viktig fråga, men problemet är att nära 30 procent av utomeuropeiska invandrare i arbetsför ålder också är utanför arbetsmarknaden. De arbetar inte, men söker överhuvudtaget inte jobb och räknas därför inte som arbetslösa. Att få denna grupp i arbete skulle av definitionsskäl inte reducera arbetslöshet. Regeringens direktiv hintar här att dessa grupper inte bör prioriteras i arbetet att uppfylla vallöftet om Europas lägsta arbetslöshet år Europa 2020.

Regeringens interna direktiv upprepar även den absurda definitionen av begreppet sysselsättning: ”En person räknas som sysselsatt om denna har lönearbetat minst 1 timme under referensveckan eller hade ett arbete som han eller hon var frånvarande från. Personer som är frånvarande från jobbet på grund av sjukdom eller föräldraledigheter räknas alltså som sysselsatta”

Detta är i rättvisans namn en standarddefinition som man inte drar några slutsatser från. Det är hursomhelst alltid värt att hålla i minnet att ”sysselsatt” inte är detsamma som jobb där man inkluderar både de som jobbar en timme i veckan och sjukskrivna.

Det kanske mest intressanta i denna korta inblick i arbetet bakom scenerna är regeringens tydliga medvetenhet om invandrares massiva utanförskap. En graf i prememorian jämför arbetslöshet bland olika grupper. Arbetslösheten bland inrikes födda vuxna är 3-6 procent. Arbetslöshet bland utomeuropeiska invandrare med förgymnasial utbildning (hälften av nyanlända) har ökat sen år 2007 och ligger på 35 procent medan arbetslöshet bland övriga utomeuropeiska vuxna är 15-19 procent. Som nämndes tidigare tilkommer de som är helt utanför arbetsmarknaden till detta.

a

En annan graf visar jobbchanser för de som är arbetslösa, det vill säga sannolikhet att lämna arbetslöshet till jobb. Utomeuropeiska invandrares jobbchanser har tvärsemot vad som ofta hävdas sjunkit sen 2007 och ligger på ca fyra procent, medan jobbchans för inrikes födda utan funktionshinder är tre gånger högre. Smått slående att grafer som skickas intern inom regeringenskansliet visar att jobbchansen för arbetslösa utomeuropeiska invandrare är strax lägre än för arbetslösa funktionshindrade.

b

Oavsett ministrars retorik när kameran är på så har de eller åtminstånde deras näramedarbetare sett dessa siffror.